Tack Sara (och andra) som kommenterade det förra inlägget!
Jag vet att det handlar om mig & mitt liv, men det är helt klart svårt att inte jämföra.. Tankarna går i banor som "Om hon orkar, varför gör inte jag det? Lättja?".
Det är säkert sant att det krävs en annan sorts motivation, än borde. Kanske ett brinnande intresse för ämnet, eller en stark motivation till att bli klar? När jag på ett sätt är mitt i arbetslivet finns dendär motivationen inte riktigt där.. Och ämnet, well jag tror ärligt sagt inte jag kommer att hitta något jag går igång på. Jag går helt enkelt igång på andra saker ;)
Kanske påverkar den allmänna motivationen också?! Jag vill ju nog bli jurist, men om jag nu skulle välja utbildning skulle jag säkert vara modigare än för sex år (!) sedan & kanske våga lyssna lite mera på hjärtat! Kanske testa något annat ämnesval? Meeeen, det är ju aldrig för sent & kanske jag börjar med något nytt vid 40, who knows?!
Anyway, tack för stödet! Och inte är det frågan om saken: Jag kommer att skriva min gradu. Jag kommer att bli klar. Inom en överskådlig framtid. Men, jag kommer också att gör annat under tiden (ibland då när jag borde).. Jag kommer att njuta av livet! För sån är jag & det märker jag allt bättre, ju äldre jag blir :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar