Det blev lite kallsvettigt

Och några frustrerade tårar trängde nog fram igår kväll.
Jag insåg nämligen att jag missat lite (well, med ett par månader) gällande ansökningtiden för förlängd studierätt.

Nu är det ju inte meningen att jag skall behöva utnyttja förlängningen.
Jag skall ju bli klar!

Men med kanslipersonalens sommarledigheter & sånt inräknat vet man inte säkert..

I morse ringde jag därför sudiechefen med andan i halsen & undrade Vad göra?

Jag var knappast den första i ledet, för så lugn var hon. Och trevlig. Inte alls sådär förebrående, som man ofta blir bemött när det gäller att inte ha studerat tillräckligt snabbt.

Så det ordnar sig & det är jag väldigt tacksam över!!