Gradun har också blivit satt på hold. Livet visar sig från sin mest absurda sida.. Och det enda man kan försöka göra är att ta en liten, liten stund i taget. Denhär veckan har gått enligt ett märkligt mönster.. Fast det har varit (är!) jobbigt är jag än mer nervös för det som kommer sen. Hur det känns när man verkligen är där. Ingen aning. Vill egentligen inte veta. Samtidigt som dethär skedet tär så otroligt att man gärna blir av med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar