Det är över nu

Det är inte du, det är jag..!

 

Nej, jag skall inte skija mig! For now är det nog sambon & moi som gäller. Inte heller sluta jobba - har ju just börjat! Det är inte så dramatiskt.

 

Nej, det är bloggen.

I nästan fem (fem!) år har den följt med. Genom vått & torrt, stort & smått. Genom tårar & skratt. Svett & träning, hästar & hundar, yoga, livet & en massa annat har avhandlats mer eller mindra aktivt.

 

När jag började fanns ännu min pappa här.

Och Dumle. Och min gudmor.

Vi firade jul i mitt barndomshem.

Och jag levde i Åbo, mitt uppe i studievimlet.

 

Under åren har jag flyttat (många gånger), ridit (varierande hästar), lenkkat (otaliga kilometer), skrattat (så tårarna sprutat), druckit vin (så det kännats av ännu nästa dag) & skumppa (ibland), yogat (& verkligen funnit de goda effekterna), rest (till många hörn i världen & ganska ofta till Åland), gråtit (så man skulle tror att det int finns tårar att gråta mer), morrat (åt stort & smått), varit upprörd (ibland med orsak), arg (på diverse skit) & stolt (även över mig själv). Jag har skrivit om utseende, kläder & kropp. Om hälsa, mat & vänner. Fotat. Bytt hem, jobb & kille. Levt utomlands. Kommit hem. Blivit klar (i alla fall på nåt plan).

 

När jag bläddrar i arkiven är det med ett leende!

Ibland med ett vemodigt sådant. Det har fan inte varit någon dans på rosor hela tiden. Ibland blandas det med lite pinsam rodnad. Jag var visst yngre & naivare. Ibland med stor sorg, men även tacksamhet över det som var!

 

Men nu, nu känns det inte rätt mera.

 

Det beror nog på flere saker. Mest beror det nog på att mitt liv förändrats. På att jag inte längre vimlar omkring sorglöst i studiestaden, ute i tid & otid. Rider på morgnarna & pluggar på nätterna, festar på vardagarna & tränar på helgerna..

En stor orsak är mitt jobb & det faktum att det är såpass sekretessbelagt. För att kretsarna är små. Och fast jag inte skriver om jobbet i sig (det har jag i regel aldrig gjort), så påverkar det.

En annan orsak är tid. Tid som skall fördelas & prioriteras.

Kanske är den största orsaken ändå inspiration.

Brist på inspiration & motivation.

 

Så nu är det slut.

Slut på bloggandet. Slut på det dåliga samvetet. Och slut på ett borde.

 

Kanske kommer det mera sen. Eller annat?

Kanske handlar det då om träning. Eller hästliv. Kanske hus :) 

Eller bebis (nej, det är inte aktuellt nu).

Vem vet?!

 

Tack & auf wiedersehen!!