Halvvägs?

Idag hade min pappa fyllt 55 år.

Om inte cancern tagit honom ifrån oss ett par månader sedan. 

Alltför tidigt..!

Jag sörjer, saknar & minns med kärlek

Funderar dessutom lite extra på vad som är viktigt. 

Vad det egentligen är värt att lägga sin tid på.. 

Det kan löna sig att välja & välja bort. 

För vi kan inte veta! Om det kommer dagar, månader eller årtionden. 

Det lönar sig att leva idag!!

Tacksam

Min hals är fortsatt kraxig & sträv, huvudet lite tungt.. Så gradun har det (surprise) inte blivit mycket skrivet på denhär helgen. Också träning uteblir & igår var jag inte ens utanför dörren :(

För övrigt är det dock riktigt bra!!

Igår hade jag mina fina flickor här på All Day Brunch & så roligt det var :)En massa god mat, skumppa i överflöd & många timmars babbel om det mesta. Känner stor tacksamhet över att ha såna vänner!!

Saknar min sambo!

Bra att han kommer hem ikväll - skall bli skönt att få pussas lite extra ;)

Varje gång han är borta (speciellt över natten) blir jag mera tacksam över att han väntade på mig, när jag var på utbyte! Över att han fanns här under tiden (fast det säkert inte alltid var helt lätt) & när jag kom tillbaka. Över att vi fick hitta en lägenhet som vi verkligen gillar & bygga ett hem tillsammans. Det känns väldigt stort!

Nu lite chill & sen till stallet - det är man (tydligen) sällan för sjuk för..!

Saknar dig

Du kämpade hårt men somnade slutligen stilla ifrån smärtan

Det blev tomt och vi kände oss ohjälpligt ensamma

Men du finns hos oss som vinden i håret och solen på kinden

Som grönskan i skogen och vågorna på havet

Du finns här varje dag, hela tiden

I våra minnen och de hjärtan som älskar dig

För alltid

Det har gått en månad nu & fortfarande är det svårt (omöjligt) att förstå & ta till sig. Att du är borta. Och att du på riktigt inte skall komma tillbaka. Ofattbart!

Konstigt nog går livet vidare. På sin egen tyngd. Till och med de dagar vi väljer att inte stiga ur sängen (inte för att jag gjort sådana val). Tanken är att även bloggen skall göra det. Med fokus på de små goda. Det blir nog bäst så!

1,5 år

Sen dendär dagen min kompis hade skickat iväg mig på blind-date.
Sen vi satt på en av de finaste platserna i Helsingfors, såg ut över havet & pratade.
Sen eftermiddag blev till kväll & vi funderade vad sen?
Sen dinnern på den första första daten blev nepalesisk takeaway.
Sen den sena kvällen blev natt.
Sen du aldrig gick hem.
Sen det blev vi!

Nu kör vi

Den här veckan har hösten börjat. Droppar mot fönstret. Friskt med syre i luften..!

Jag har vandrat omkring i min nya Tommy Hilfiger trench, som min fina fina vän hämtat ända från Frankrike. Och (lite i smyg) njutit av att få dra på mig jeans! Nu vill jag bara packa undan sommarkläderna, rensa i dem och sätta bort. Som tur fick de komma ut en sväng på Cypern, för här hemma har de inte precis behövts. Och i stället plocka fram ordentliga skor, vackra höstrockar och härliga sjalar! För att inte tala om läderhandskar ;)

Visst finns det alltid en nystartskänsa över hösten. Ny klass? Ny skola? Nya kläder?

För mig innebär denhär hösten nytt jobb som börjar nästa vecka. Jaiks!
Nytt samboliv (fast vi ju lite tjuvstartat redan i någon månad)
Kanske en ny lägenhet. Högst oklart, men pirrigt att googla & fundera :)
Hoppeligen en ny hästkompis - sökning pågår för fullt.
En ny halvmara. Hoppas mina krångelben håller..!
Och i allra bästa fall en ny (första & sista) gradu - we'll see.

Idag är jag på visit i studiestaden.. Det passar på något sätt i hösttemat!
Denhär gången (för kanske första gången sen jag flyttade härifrån) helt utan melankolisk semiångest, utan en underlig känsla av att vara främlig i mitt eget hem.
Det känns roligt att vara här & svänga..! Att träffa kompisar man inte kramat på länge, länge..
Men hemma är nu helt klart nån annanstans. Denhär eran är förbi. Och jag är redo att fortsätta med nästa etapp :)
Nu kör vi!

Rosa bandet dagen

Idag är det cancerfondens Rosa Bandet dag som är en del av bröstcancermånaden oktober. 

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor i Finland och varje år insjuknar närmare 4500 kvinnor. Nästa gång kan det vara din mamma, din syster, din vän eller du själv..!

För mig känns engagemanget väldigt personligt, då jag förlorat flere nära människor till den avskyvärda sjukdomen. Med mina gener är dessutom oddsen att insjukna rätt höga.

Inte för att man behöver måla f*n på väggen, men jag ser inget fel i att vara medveten om fakta..

För att stöda forskning, information och rehabilitatering kan man HÄR skänka pengar på nätet!!

Dessutom finns det en massa söta rosa produkter man kan välja att köpa och av vilka en del av intäckterna går till insamlingen.

Det finns en massa andra saker som (speciellt en studerandes) surt förtjänade slantar skall räcka till - jag vet. Men kanske kan man för en gångs skull lämna dendär latten odrucken eller välja cykel i stället för buss?

Dessutom är detta ett perfekt tillfälle att välja rosa/pinka färger på kläder och accesoarer samt även på andra sätt påminna varandra om kampanjen :) 

Om inte annat kan man (som någon hade föreslagit på FB) höja ett glas rosa bubbel!

> För att man själv är frisk, som ett hejarop till dem som kämpar, eller till minnet av dem som inte finns där längre!

Trots allt finns det ingen orsak att inte fortsätta stöda & (be)kämpa!!

Upp & ner & upp, upp, upp

Sen det senast syntes livstecken här på bloggen har jag hoppat lillhästen, lunchat i Ekenäs, njutit av vackra Hangö i utomordentligt sällskap, vandrat i sommarregnet, grillat, cyklat jopo, ridit barbacka i terängen, sovit för lite, druckit skumpa på terass, spelat tennis, kramat en saknad vän, planerat & väntat med spänning.. Ja, levt lite helt enkelt :)

Beklagar att bloggen är lite i slowmode nu. Det kommer att bli bättre, det är jag övertygad om. I höst när kvällarna är svala & mörkret kryper på tidigare, då kommer jag att blogga. Kanske kan jag då också tar mig tid att visa sommarbilder.. Att drömma mig bort till de varma dagar & ljusa nätter som varit?! Men just nu är det lite sommarmode på g. Tyvärr får ni helt enkelt lov att nöja er med det..!

Måndag morgon

Idag känns det dessutom just precis så..!

Har haft en skön urban helg, träffat fina människor, skrattat, bättrat på brännan, sett på havet, pussat hunden & kramat hästen.. Njutit av de små goda i livet helt enkelt!

Och ändå (eller kanske just därför) känns måndagen extra tung. Man är lite för trött, lite för seg, vilket gör att man är lite för mycket med känslorna på ytan.. Inte helt tillräckligt tuff för att möta världen. Inte riktigt tillräckligt tjock i skalet, för att ta en inte helt positiv kommentar & bara låta den rinna av sig.. Och framför allt inte riktigt tillräckligt peppad, för att känna sig fin & nöjd med allt det man har, när all denna tvåsamhet väller över en.

Helluntai

Helgen (som säkert heter något på svenska också) kom & gick. Ingen Heila i sikte dock. Men, som min kollegas syster uttryckte saken:

Ei heilaa helluntaina, ei aidsia adventtina! ;)

Nojoo, ibland är svart humor just precis på sin plats!

Har hur som helst haft ett otroligt roligt veckoslut: NJUTIT av vädret, den fina hästen, fantastiska vänner, Björneborgs (otippat, jag vet!) nattliv (inklusive den finaste takterassen på länge), sommarklänning, höga klackar, Finlands sandigaste strand, kloka ord & givande samtal!! Med detta inte sagt att det inte funnits tårar i mina ögon också, men det hör väl nästan till saken..

Och på tal om att hitta någon som vie jalat alta, så håller jag i tankarna min kompis kloka ord:

Jag tror man måste viedä jalat alta av sig själv först!

Alltså lära sig att tycka om den som står en själv närmast :)

Pre-wapp funderingar

I eftermiddag bär det av till studiestaden för att fira wapp på äkta studerandevis! Jag ser massivt framemot att få spendera tid med älskade vänner som jag inte sett på alltför länge, dricka kopiösa mängder skumpa (hoppeligen i solen!), dra på mig halare & cocktailklänning om vartannat, bära studentmössa, mingla med bekanta & bara njuta av stämningen!! Kan knappt sitta stilla & har absolut ingen lust att vänta på att få ta mina enorma kassar (ja, i plural) över axeln & trippa mot tåget :)

Samtidigt känner jag en annan (mindre trevlig) oro..! Jag är fundersam över hur det/allt skall kännas. Rädd för hur jag skall reagera.. Och dendär j**la saknaden härjar som en arg katt & gör sitt bästa för att slita sönder gamla sår. Tufft.

Mest känns det ändå bra & jag väljer (naturligtvis) att fokusera på det!

Rofyllt

Denhär dagen blev verkligen inte som planerat. Som bekant blir livet ibland (oftast?) tydligen inte det.

Jag genomled jobbdagen, men gick ganska tidigt. Inte för att det var (är) något fel på mitt jobb, men för att det är jobbigt att hänga i officekläder & vara trevlig, när man egentligen bara vill gräva ner sig under en filt & dö pikilite..!

Efter att jag dragit myskläder på mig kändes livet genast lite lättare & jag ringde en vän samtidigt som jag hoppade i bilen mot Kslätt. Tog med mig hunden & åkte för att hämta lite papper.. Passade samtidigt på att ta en promenad på min barndoms mark & bara andas lite landeluft. Det gjorde gott! Samtidigt som jag ännu mera började tycka att det är tråkigt att morgondagens program inte blir av..!

Nu har vi landat hemma i stan, Chili & jag. Han tycker nog det är lite spännande, men har nu slagit sig till ro & sover sött. Fast får se om det inte är en helt annan visa utomhus..

Också jag känner mig rofylld. Lite nere, men för tillfället ganska tillfreds. Jag är extremt tacksam för mina fina, fina vänner, som finns där & som ställer upp!! Och jag vet att livet går vidare.. Antagligen var det i slutändan bättre såhär. Jag är medveten om att jag nog kommer att ångesta lite mera i något skede, men just nu är det härligt att bara vara & kunna tänka att det till och med kan komma nånting helt annat, men trots allt bra ur det hela. Skönt!

Fallen Angel

Igår svävade jag på små (rosa?) moln & nu har jag landat på marken igen. Med en smärre smäll & lätt brända vingar that is. Inte är det nu hela världen, men visst känns det rätt tufft, när mattan dras undan & man får en rejäl slap in the face med samma.. Bildligt talat alltså.

Jag antar att dethär (igen!) är en del av det faktum att jag har svårt att leva livet annat än fullt ut.. Höga toppar & djupa dalar that is. Någon medelväg existerar just inte. Dagar som denna vill jag verkligen bara spy åt det hela!

Det som inte dödar gör en starkare & annat bla, bla.. Men djeesus vad jag ibland kan tycka det är tröttsamt att bli starkare!!

Nog klagat, men om någon känner för att förgylla min dag (eller helg - planerna nedan är liksom inte högaktuella mer), så är det mer än välkommet!

It's time for a change

Så skriver min kompis på sin FB status & jag kan inte annat än hålla med!

Den senaste tiden (veckan..månaden..?!) har jag varit lite nere, inte helt på g. Inte helt tillfreds. Trött på mig själv. Mitt liv.. Kännt att jo, i princip är det helt bra. Men..!

Det är trötsamt att vara trött på sig själv. Känslan matar liksom sig själv på ett negativt sätt. Och alla saker kan man naturligtvis inte göra något åt. Men man måste då välja att inte fokusera på dessa! Utan snarare fokusera på att se sig i spegeln & idka introspektion. Fundera på vad jag nu egentligen vill! Och vad jag kan göra för att ta ett steg i rätt riktning! Där måste jag börja. Och jag måste börja nu. Det är ohållbart att en vuxen människa inte är tillfreds. Som så många gånger förut måste jag påminna mig om att man (i alla fall i viss mån) är sin egen lyckas smed & att ingen annan än man själv kan göra det tunga jobbet för en!!

Vilken djup, men på sitt sätt befriand insikt att börja en söndagsmorgon med :)

Och på tal om absolut inget, så finns här en rätt lång, men riktigt söt feelgood video!!

De har det bra nu

Dehär två busarna har nu återförenas i hundhimlen. Mina varmaste tankar går till Blues matte och genom tårarna ler jag & tänker att han nu igen kan vara på rymmen tillsammans med Dumle! Utan smärtor.

Speechless

Vilken dag..

Jag har igen inte läst, men det är inte det.

Min träning blev av, fast det inte var någon höjdare, men det är inte det.

Det var härligt att äta middag med familjen & träffa den närmaste släkten, men det är inte det heller.

Det som gör mig totalt stum är ett dödsbud, som jag verkligen inte väntat mig!

För dryga två månader sedan mailades vi & kom överens om att ses bara jag blivit av med min flunssa.. Sen var det mycket på jobbet, etc, etc & det blev inte riktigt av att höra av sig. Men ofta, ofta tänkte jag att snart skall jag maila, vad roligt det skulle vara att ses. Senast i morse tänkte jag att det skulle vara tid att maila..

Och så är hon bara borta. Borta för alltid.

"Vi går på begravningen" Ja, men jag vill inte gå på nån j**la begravning. Jag vill att du skall finnas kvar. Jag vill komma & hälsa på. Jag vill sitta på din soliga veranda & äta bagels, jag vill minnas hur du introducerade mig till haloumi och jag vill åka runt världen för att hälsa på dig.

Jag vill inte fatta att du inte är där mera!

Det är inte så svartvitt som det verkar.. Hon hade varit sjuk länge. Kämpat i halva sitt (i förhållande mycket unga) liv mot cancern. Bekämpat den om och om och om igen. Vunnit små delsegrar.. Men tillslut var det för mycket. Tillslut fanns det inget kvar att göra. Tillslut var kroppen slut.

Nu finns det inget annat för mig att göra, än att tända ett ljus & glädja mig åt det faktum att smärtan är borta. Det är utan tvekan en stor tröst. Men jag önskar att jag hade vetat hur kritisk situatinen verkligen var. Att jag hade fått säga hejdå åt min fina gudmor!

En liten dal efter en massiv topp

Jag har landat hemma efter en lyckad helg!! Få saker gör en så tillfreds som det sorglösa umgänget med någon man tycker mycket om :)

En nackdel med att få något bra är dock att man vill ha mer!!

Jag vill se min vän oftare. Jag hoppas att våra barn skall kunna växa upp i samma hoods & att våra gubbar tillsammans kunde pyssla med vad nu gubbar pysslar med.. Jag vill kunna sticka mig in på spontanfika & bjuda henne över på vin. Jag vill inte sakna dig min vän, jag önskar att du skulle vara här (var än jag är), alltid!

När man (jag) umgås med någon man älskar kommer man dessutom att tänka på andra man tycker om..! Och jag har i helgen tänkt extremt mycket på en speciell person. Och (igen) insett hur färska såren är. Hur det vuxit lite skin ovanpå, men hur lätt det skrapas bort av minsta lilla. Jag är så trött på att sakna dig! Jag är så trött på att det gör så otroligt ont! Varje gång jag gör något som du hade tyckt om att göra & varje gång jag drömmer om att göra något som jag önskar du kunde vara med om.. Så jävla ont.

Varför kan livet inte funka som en (romantisk) komedi?? Först är det en massa strul & missförstånd, men sen i slutet säger Julia Roberts huvudperson att I'm just a girl standing in front of a boy asking him to love her..! Och så förlåter man, kramas & inser hur mycket man älskat hela tiden!

Jag vet att If it didn't end well, it just means it isn't over yet! Men ibland blir jag så galet slut av att vänta på att det skall vara över..!

Synd & flärd

Har hela veckan haft ett obestämt sug efter att göra något roligt! Ta steget ut ur vardagen & få till något lite speciellare.

Det har väl gått sådär..

Vardagslyx har det varit rätt gott om, då jag

- lunchat i gott sällskap

- druckit en del skumvin

- AW deitat i ett par trevliga omgångar

- Sett Coppolafilmen Somewhere

- druckit fredagsöl på jobbet

Men riktigt riktig lyx? Njaa..! Det närmaste jag kom var nog att boka en flyg för att åka & hälsa på min bästis :) Synd bara att destinationen inte är typ Bali, Bahamas, eller Barcelona.. Det hade jag behövt!

Vad gäller syndigt leverne, så kan man ju synda på flere sätt.. Men nu talar vi inte något småsyndigt, som frosseri eller lättja. Vi talar om att känna sig riktigt riktigt syndig & njuta av det till tusen!!*

Ikväll blir det dock fest!! Min vän ordnar temafest och har lovat (hotat?!) att det kommer att innebära syndigt leverne i form av dricka, dans & vackra män ;) Det sista tvivlar jag verkligen på, lika mycket som jag håller tummarna stenhårt för att det blir så!!

Hursomhelst blir det underbart att få komma loss lite, försöka lämna huvudet på hyllan & bara njuta av att vara!

*I stil med att dansa på ett bord hela natten, i en klänning indränkt med (skum)vin; älska med en främling till soluppgången; eller boka en södernresa, utan att först be om ledigt från jobbet!! Mmm..

(Om?)Fokusering

Är fotfarande lätt sekasin, men ställer fokus på jobb, studier & fysisk aktivitet > helst inte i den ordningen! Detta blandat med fina vänner brukar sällan göra någonting värre!!

Emotionellt

Ohhoh.. Jag har just inte gjort något idag & ändå har det varit en sjukt emotionell dag!!

Började dagen med att åka iväg & testa en häst. Den var helt ok, men ändå inget för mig. Sen åkte jag en sväng via Kslätt & hämtade bl.a. min yogamatta. Bra så, sökande av inre frid kan nog behövas asap..!

Sen började den emotionella berg&dalbanan (en såndän modern med tusen skruvar & svängar). Chattade för första gången på mycket länge med en speciell person. Det innebar skratt & gråt om vartannat.. Business as usual altså ;)

Knappt hade jag lugnat mig efter det, så pipade telefonen med ett ytterst speciellt & oväntat meddelande. Jag kan/vill inte outa ämnet (än)nu (eftersom det inte gäller mig), men blev helt totalt till mig! Detta tar en stund att smälta, så för en gångs skull var textare precis rätt forum.

Som tur har man vänner & syskon som man kan bolla tankar med :)

Just nu önskar jag dock att jag var i studiestaden & drack vin med mina fina studiekompisar, eller öl med min vän sedan ännu längre tillbaka!!

Nåja, no can do > en karpalolonkero får agera substitut.

En liten insikt

Som jag inte riktigt kan formulera..

Men en känsla av att så länge man inte vet vad man (inte) vill, så skall man inte fatta beslut om vilka dörrar man stänger!