söndag 6 mars 2011

En liten dal efter en massiv topp

Jag har landat hemma efter en lyckad helg!! Få saker gör en så tillfreds som det sorglösa umgänget med någon man tycker mycket om :)

En nackdel med att få något bra är dock att man vill ha mer!!
Jag vill se min vän oftare. Jag hoppas att våra barn skall kunna växa upp i samma hoods & att våra gubbar tillsammans kunde pyssla med vad nu gubbar pysslar med.. Jag vill kunna sticka mig in på spontanfika & bjuda henne över på vin. Jag vill inte sakna dig min vän, jag önskar att du skulle vara här (var än jag är), alltid!

När man (jag) umgås med någon man älskar kommer man dessutom att tänka på andra man tycker om..! Och jag har i helgen tänkt extremt mycket på en speciell person. Och (igen) insett hur färska såren är. Hur det vuxit lite skin ovanpå, men hur lätt det skrapas bort av minsta lilla. Jag är så trött på att sakna dig! Jag är så trött på att det gör så otroligt ont! Varje gång jag gör något som du hade tyckt om att göra & varje gång jag drömmer om att göra något som jag önskar du kunde vara med om.. Så jävla ont.

Varför kan livet inte funka som en (romantisk) komedi?? Först är det en massa strul & missförstånd, men sen i slutet säger Julia Roberts huvudperson att I'm just a girl standing in front of a boy asking him to love her..! Och så förlåter man, kramas & inser hur mycket man älskat hela tiden!

Jag vet att If it didn't end well, it just means it isn't over yet! Men ibland blir jag så galet slut av att vänta på att det skall vara över..!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar