I love me

Började gårdagen med att pallra iväg mig på I love me -mässa med bästaste KP. Vet inte riktigt vad jag hade väntat mig.. Eller jo, jag hade väntat mig en "kvinnomässa" med en massa allt & en del pärlor bland detdär allt. Ungefär så var det också. Men trots det kände jag mig besviken. Varför?

 

Mässan bjöd på en massa superfoods, grälla nagellack, pimpade kläder, kvarg i flere sorter än man trodde fanns, skönhetsoperation, syncheck, oljor för hår, krämer för hud.. Osv, osv, i all oändlighet. Och visst, en del saker kändes vettig! Att gymen var på plats med sina stands ja, såklart. Att superfoods är hett, jepp det blev inte oklart. Att alla skall leva på kvarg - why? Över huvudtaget fick jag en såndän VARFÖR? ångest. Varför skall det vara så komplicerat?

 

Fick liksom lust att springa därifrån, ta en promenad i skogen, andas, lyssna på tystnaden, plocka lite svamp & bär (säsongen gick ren, I know - men som motsats till blåbärspulver!!) - komma hem med fina röda kinder, passligt trött i kroppen med fräsch luft i lungorna och fixa en stor sallad, kanske tillreda en bit kött, koka en potatis.. Stoppa svamparna i en sås & mumsa några blåbär till efterrätt. Köra lite hederlig stretch & kanske ta en chokobit som kronan på dagen. Göra det enkelt & naturligt. Helt enkelt!

 

Kanske det var kontrasterna på mässan som störde mig. Kanske insikten om att hälsa & skönhet kan vara SÅ långt ifrån varandra. Så långt ifrån att man undrar vad de gör under samma tak. Kanske det att jag kände att jag väldigt starkt ville ta avstånd till vissa saker där. Nå, ganska många. Som hur giftigt det kändes att ens gå igenom avdelningen där gellack (eller något motsvarande, har noll koll) fixades. Hur motbjudande det var med alla produkter & behandlingar som ville klippa, klistra & förändra - kroppen. Kvinnokroppen. Hur onödigt det kändes med superfoods rostat & nermalet i påse, när skogen är full..

 

Och nej, jag är inte perfekt. Jag är väldigt kontroversiell. Jag lever inte som jag lär. Jag använder "vanlig" dödö, äger flere parfymer, överdoserar hårspray, faller för marknadsföring gällande än den oljan än den krämen, har köpt superfoods, låtit bli att köpa ekologiskt, osv, osv. Men ja, jag vaknade nog till ganska mycket av min egen reaktion. Av min förvånansvärt starka motvilja. Av min begränsade bild av hälsa.

 

Några pärlor fanns det som tur också!! En av de bästa produkterna var FootBalance, som gjorde anpassade sulor på plats. Jag har tidigare funderat på dem i flere omgångar & speciellt efter mina senaste fotproblem. Nu gjorde jag ett par till mässpris, avsedda främst för mina träningsskor. Kunde gott ha tagit ett par till, för fritidsskorna. Men blev lite snål. Sparsam. Och tänkte att om jag blir förtjust (vilket jag nog misstänker att är fallet) är det ju bara att marschera till butiken & få det fixat. En ode till väldigt kunnig personal! Riktigt riktigt bra service. Och en kille som spot on visste mina fotproblem (utan att jag berättat dem). Sådant blir man glad av :)

 

En sak som jag petade på & nu ångrar att jag inte köpte. En härlig rosa yogahandduk med rosa bandet -motiv. Som tur finns den i webshoppen, om än lite dyrare än på mässan.

 

Puust, vilken utläggning. Beklagar om det blev rätt osammanhängande! Tydligen väckte mässan i alla fall en massa känslor hos mig. Det är väl alltid bra?! Att reflektera. Över sina värderingar & val. Jepp!

 

Tacksamhetsbloggen

Det har varit rätt tyst här - igen!

Jag har funderat på att lägga ner bloggen helt.. 

Dock inte så aktivt, det har funnits en hel(!) del annat att fundera på. 

Men, nu har jag i stället tänkt om lite!

Jag är inne i en ganska negativ bubbla. Våren har varit den tyngsta någonsin. Och inget kommer att gå i ett naffs.. Men jag jobbar på det!

En del i processen är tacksamhet! Tacksamhet över det man har. 

För visst är det så - det finns alltid något att vara tacksam över! Alltid.

Så nu blir dethär tills vidare en tacksamhetsblogg!

Som en tacksamhetsdagbok.

Det gäller att se det (lilla?) goda!

Pusslet

När det finns bitar som är upp & ner, aviga & inte hittar sin plats.. Ja, som är så fel att de faktiskt inte alls har en plats i pusslet. Eller i alla fall inte borde ha det. De där bitarna, som utgör kolsvarta moln på en solig himmel. Som skavar, skär & gör ont. Bitarna som man inte ser någon mening med. Bitarna som man mer än allt annat vill hiva över skrivbordskanten & ner i djupaste sopisen.. Men som finns där de finns & inte går att göra något åt.

När det finns många av de otäcka bitarna blir man glad över att hitta andra!

Då uppskattar man de bitar i livets pussel som sitter där de skall. Som är vanliga. Som inte föreställer raketer eller stjärnregn, men som i sin enkelhet är vackra & ljusa. Bitarna som utgör hörn & kanter. De som bygger en grund för tillvaron & som gör att det finns något att falla tillbaka mot.
I går fann jag dessa bitar i en frisk kropp som springer 10km utan att klaga, en vän att dela det med. En vän som lyssnar & som jag vågar säga som det är till. Och i världens finaste sambo, som under tiden fixat middag. En sambo som finns där hela tiden. Som stöder & tröstar.

Vissa dagar mins man bättre att ta vara på dedär sakerna, att verkligen uppskatta vardagen!

Den här bloggposten innehåller nötkräm

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? 
Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Foto: UNICEF

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Den ovan nämnda länken går till UNICEFs svenska gåvoshop. UNICEF Finland finns här och där kan man välja att ge ett Mjukt paket (d.v.s. donera mat, vaccin etc. & ge det som julklapp till någon) eller köpa något i webshoppen (varvid en del av intäckten går till UNICEF) - jag har gjort båda!

Vad är viktigt?

Jag uppmanar alla att läsa Saras inlägg om vikt, träning & välmående - Det får en att tänka efter, utan att vara negtivt!

Att tänka på

Allt är relativt.

Jag uppmanar Dig att läsa detta och detta.

Man stannar liksom till & får lite perspektiv..!

Rosa bandet dagen

Idag är det cancerfondens Rosa Bandet dag som är en del av bröstcancermånaden oktober. 

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor i Finland och varje år insjuknar närmare 4500 kvinnor. Nästa gång kan det vara din mamma, din syster, din vän eller du själv..!

För mig känns engagemanget väldigt personligt, då jag förlorat flere nära människor till den avskyvärda sjukdomen. Med mina gener är dessutom oddsen att insjukna rätt höga.

Inte för att man behöver måla f*n på väggen, men jag ser inget fel i att vara medveten om fakta..

För att stöda forskning, information och rehabilitatering kan man HÄR skänka pengar på nätet!!

Dessutom finns det en massa söta rosa produkter man kan välja att köpa och av vilka en del av intäckterna går till insamlingen.

Det finns en massa andra saker som (speciellt en studerandes) surt förtjänade slantar skall räcka till - jag vet. Men kanske kan man för en gångs skull lämna dendär latten odrucken eller välja cykel i stället för buss?

Dessutom är detta ett perfekt tillfälle att välja rosa/pinka färger på kläder och accesoarer samt även på andra sätt påminna varandra om kampanjen :) 

Om inte annat kan man (som någon hade föreslagit på FB) höja ett glas rosa bubbel!

> För att man själv är frisk, som ett hejarop till dem som kämpar, eller till minnet av dem som inte finns där längre!

Trots allt finns det ingen orsak att inte fortsätta stöda & (be)kämpa!!

Om livskvalitet

Var på vårt Tvärminnelande från lördag till söndag. Där finns en minimal stuga med ett all-in-one-rum (med plats för två att sova) & en bastu. Lyxen kommer i form av solpanel & bollgrill.. Simpelt, men på en av de absolut vackraste platserna i världen, i alla fall om man älskar havet & det aldrig slutar att fascinera & förundra!

På lördagen sken solen & havet var förvånansvärt varmt. Njöt av att simma(!) och sen ligga på de varma klipporna som en strandad säl & torka :) Åt gudomlig (grill)mat & badade vedeldad bastu, före man långt före midnatt började gäspa & somnade lätt i den mörka natten..

Sov för omväxlings skull som en däckad flodhäst och vaknade edast av att min partner in crime ett par gånger knackade mig på axeln & påstod (helt obefogat - naturligtvis) att jag snarkar..! Lillhunden njöt med andra ord av stuglivet lika mycket som vi & sov i hallen tyst & snällt :)

Igår kväll kom vi efter en mer höstruskig (men fortsättningsvis fin) dag tillbaka till stan & (skäll)showen satte igång igen.. I morse var det således bara att (lite ledset) konstatera hur mycket en dåligt soven natt (för att inte tala om flere) & ett stort orosmoment (om än i litet format) drar ner på den allmänna känslan av livskvalitet. Och hur maktlös man kan känna sig, när det enda man önskar är att alla skulle kunna vara glada & tillfreds..

I'd rather fight with you than make love to anyone else

Och nuförtiden kan jag tydligen se på välgjorda romantiska komedier utan att gråta..! Alltid något ;)

Helluntai

Helgen (som säkert heter något på svenska också) kom & gick. Ingen Heila i sikte dock. Men, som min kollegas syster uttryckte saken:

Ei heilaa helluntaina, ei aidsia adventtina! ;)

Nojoo, ibland är svart humor just precis på sin plats!

Har hur som helst haft ett otroligt roligt veckoslut: NJUTIT av vädret, den fina hästen, fantastiska vänner, Björneborgs (otippat, jag vet!) nattliv (inklusive den finaste takterassen på länge), sommarklänning, höga klackar, Finlands sandigaste strand, kloka ord & givande samtal!! Med detta inte sagt att det inte funnits tårar i mina ögon också, men det hör väl nästan till saken..

Och på tal om att hitta någon som vie jalat alta, så håller jag i tankarna min kompis kloka ord:

Jag tror man måste viedä jalat alta av sig själv först!

Alltså lära sig att tycka om den som står en själv närmast :)

Valsöndagen

Vaknade lite småtrött & seg (pga att jag kom hem på småtimmarna efter en trevlig fest), men var ändå härligt att bege sig ut i solen & iväg på Carusellbrunch med mamma, momi & bebisystern! Åt vårens första lösglass & njöt av solen i Brunssan :)

På eftermiddagen tvingade jag mig iväg på BodyPump & när jag väl kom dit så var det hur skönt som helst!

Senare blev det ännu en sväng till Grani på söndagsmiddag med familjen & den fina dagen avslutades med ett skypesamtal till bästisen :)

.....................................................................................................

Det hade med andra ord varit en nästintill perfekt söndag.. Om bara inte dagen hade slutat med skräckblandade känslor inför den oförutsägbara mardröm som fick sin början i och med valresultatet!

I morse såg jag nog på min stad med lite nya ögon.. Tanken på att var femte människa som möter mig på gatan inte anser att mitt modersmål är existensberättigat är nämligen inte speciellt vacker :(

En sån dag

Hade inga speciella planer för dagen, men har sist & slutligen gjort fast vad. Vaknade semi tidigt & tog Chillen på prommis.. Åt sen morgis i lugn & ro, läste tidningen & slösurfade :)

Tycker btw att alla skall läsa Monica Ålgars kolumn Bota bitterhet i dagens Husis! Jag fick mig en tankeställare & framför allt en påminnelse om att vi faktiskt inte är passiva offer av yttre omständigheter, utan att vi själva kan göra något & framför allt att det påriktigt inte bara är hur man har det, utan att man också kan välja hur man tar det!!

Nångång mitt på dagen gick vi med momi & röstade, så nu är den medborgerliga plikten också skött. Bra så! Sen blev det lite otippat pide till lunch. Därefter tog jag momi på kaffe till Stockas takterass, där det var lä & sol > najs :) Hade gärna chillat där betydligt längre, men sen var det dags att möta upp C för lite Galen shopping.. Pinsamt, men visst fastnade det med en del stuff. Föutom lite smink köpte jag en CHIPS skål från Bruka Design & PINKs Album Collection med fem CD:n. Annars helt bra, men jag har ingen CD-spelare..ups!

På eftermiddan satt jag en stund ute i solen, men helt ärligt så var det nog inte tillräckligt varmt.. Sen var jag ännu på en 40min lenkki med Chill, före det var dagsa att föra honom hem & skjutsa syrran från scouterna.

Efter ett snabt Sale besök (det positiva med att bo centralt, när man kommer hem till ett tomt kylskåp) har jag äntligen landat hemma i soffan. Supertrött i kroppen (får se vad det blir av morgondagens inplanerade lenkki) & fundersam i knoppen borde jag krypa till sängs.. Fokuserandes på min fina väns kloka ord

Ole vain oma menestyksekäs itsesi!!

Liksom Matti & Mervi

Igår åkte jag på något som min syster så slående har döpt till Matti&Mervi-loma, dvs en dag (5h) i Tallinn (med en baktanke att införskaffa alkohol).

Började dagen med att småyr i bollen fundera på om min nya tröja är svart eller mörkblå. Jag har fortfarande ingen aning - och jo, det spelar roll! Mätaren visade på minus 12 celsiusar, så prackade på mig en massa kläder & begav mig ut på stadens tomma gator.. På vägen hälsade jag så glatt gomåron år min talkkare, att han nog trodde att jag fortfarande var full ;) Var absurt att vandra på de folktomma gatorna & absurt är ett ord som annars också beskriver dagen rätt bra!!

Väl på båten blev det morgisbuffé, men ännu ingen alkohol för mig.. Var ändå så på g & fnittriga med härliga KP att alla medpassagerare nog trodde att vi var rejält i gasen! Speciellt efter följande dialog, som gicks i landstigningsgången & som sig bör fördes med rätt höga röster*:

"Ana, nu har du äntligen kommit till ett slott!"**

"Som det anstår en sånhän prinsessa alltså!!"

Jepp, såatteh..

Efter ladstingningen började yrandet.. Någon ville en sak, en annan något annat. Alla beslut var svåra & invecklade, men ingen hade tillräcklig sinnesnärvaro att i ett tidigt skede inse att vi inte alla skulle röra oss tillsammans. Blev lite strosande i gamla stan (vilken nog kändes ganska död & rätt nähty) & en kopp god minttukakao som en flykt från kylan. Sen splittrade vi lite på oss & för min del blev det lite shopping, så ett par skor fick följa med hem. Någon som är förvånad? Före avresan var det dags att hamstra alkohol, som sig bör. Vi fick sist & slutligen lite brådis till båten & jag har nog aldrig förut känt mig så white trash, som då jag småstressad skyndade till en Eckerö Lines båt i Tallinns hamn, med kassarna fulla av alkohol. Fifan!!

Båten kom iväg (över) en timme försenad, pga isproblem.. Vad kan man säga annat än att det var ett lyckat försäljningstrick, som krävde flere rundor till tax-freen. Resten av kvällen gick nog i ganska så blöta tecken & det roligaste var när M & jag bestämde oss för att strunta i allt & sheikka loss & fuldansa på discons dansgolv!

Med andra ord var det en helt rolig dag, men naturligtvis besparades vi inte drama. Lite onödigt yrt för min smak & tyckte det var tråkigt att den laid backa stämningen från morgonen delvis försvann under dagen..

Och så är jag fortfarande gansk till mig över hur otroliga fördomar man kan ha & uttala! Har nog aldrig förr upplevt att någon kännt sådan djup avsmak mot jurister. Om någon vill förespråka anarki, så måste jag (inte förstå men nog) respektera det. Tydligen är det inte helt självklart att det gäller the other way around!! Nå, det präglade inte dagen, men skakade nog mig ganska djupt & födde en del tankar & funderingar.

*naturligtvis på finska, så alla kunde ta del av härligheten..!

**det stod något om linna där, har jag för mig.

Jag ringer mina bröder

Författaren Jonas Hassen Khemiri skriver i DN om vi & dom & dendär räddslan som sätter galenskap i huvudet på världen. Läs den!

Söndagsfunderingar

Idag har jag bara latat mig!

På ett sätt känns det som om det verkligen behövdes, då den senaste veckan varit så intensiv.. Fast sen igen så känns det som om man bara blir slöare av att slöa.

Nåja, fr.o.m. i morgon är det väl full fart igen.. Men jag hoppas det hela börjar jämna ut sig från slutet av nästa vecka!

Har dessutom spenderat riktig pensionärstid, genom att sticka & se på Dansbandskampen ;) Har aldrig sett programmet förut & nu råkade det vara final. Det som jag (av någon löjlig orsak) tycker är rätt pinsamt, men dock måste erkänna, är att det var ganska bra meno!! En hel del unga artister med fina röster, ordentlig show & t.o.m. några låtar som jag kände till..

Vad detta har med något att göra?! Det att jag måste erkänna att jag haft fel! Mina fördomar var löjliga & bevisade en trångsyntehet som jag kanske inte insåg att fanns där :(

What to do? Jag hoppas att jag (efter att ha släppät mig själv lätt i ansiktet) kan ta lärdom av detta! Bli mindre trångsynt. Kanske nån dag lära mig att dansa.. Och hålla tummarna för att jag ännu nån dag igen träffar en person som vill ta med mig på dans, så att jag denhär gången kan låta bli att vara besvärlig & i stället svara ja!!

Dinerade med familjen & det var (trots fullt (fult?) utlevd syskonkärlek) härligt som alltid :)

Fick höra om en kille som är yngre än jag & som fått besked om cancer.. Fyfan!! Kan inte säga annat.

Jag vet att det har varit lite (väl) mycket sjukdom & alvarliga tankar på senaste tiden.. Men det känns så jävla orättvist att människor som lever väl, äter hälsosamt, sportar & whatnot ändå drabbas!!

Vad finns det liksom mer att göra??

Jag tror riktigt genuint på att det som man kan göra är att leva så att man själv mår möjligast bra både fysiskt & psykiskt samt satsa på att ge andra lite extra tid och omtanke, bara för att!!

Om outandet

Jag fick flere kommentarer om det att jag rätt ofta valt att berätta en del gällande någon sak, eller nöjt mig med att antyda.. Och sen inte följt upp det hela.

Dethär med öppenhet tycks vara ett allmänt problem/diskussionsämne i bloggosfären & jag tycker själv inte det är alls lätt eller självklart. Å ena sidan är det min blogg, som jag skriver för min skull & självfallet finns det saker som jag inte är beredd att dela med hela världen. Å andra sidan har man som bloggare ju ett intresse av att kommunicera med sina läsare & göra dem "nöjda".

Mitt problem har (speciellt den senaste tiden) varit att jag nog märkt problemet, men inte riktigt orkat fästa mig vid det. Att det samtidigt har varit väldigt mycket på gång både privat & yrkesmässigt har inte gjort saken enklare.. Det har kännats svårt att berätta något konkret om något som är på den nivån, att det eventuellt blir det av, men först måste man få reda på tusen saker & hudra andra pusselbitar måste falla på plats.

Summa sumarum var det bra med den konstruktiva kritiken! Sånt får en alltid att tänka till lite extra & granska det egna beteendet kritiskt.

Jag kommer nu att i detta, som i så mycket annat, försöka hitta en gyllene medelväg, där jag rätt öppet berättar om mitt liv & vardagen, inom vissa gränser. Skall försöka göra klarare avgränsningar: dethär väljer jag att säga & dethär väljer jag att hålla tyst om.

Jag hoppas att mina läsare i gengäld skulle orka kommentera lite aktivare, för att också jag skulle få en känsla av kommunikation! Tror att en delorsak till att det ibland blir rätt dagboksaktigt är just det, att det känns som om jag sitter för mig själv & skriver till mig själv. På samma sätt som om jag skulle prata högt för mig själv (vilket jag förvisso också gör ibland :P).

Dessutom var det helt sjukt roligt att få kommentarer!! Jag var heeeelt fiiliksissä hela dagen:D

Win win

Ledsen att det varit lite tyst här! Har suttit i en tingssal 9.00-17.20 idag, så that's why.. Förbannade för första gången det faktum att man inte har en ordentlig telefon, med nät. Var dock helt intressant case, men 11 (eller var det 12) vitnen kändes nog lite i överkant. Och så var det lite lose lose situation, fast det kanske det alltid är i rätten?!

Anyway, tisdagens intervju gick såpass bra, att det i morgon är dags för omgång två :) Udden av den spontana glädjen tar dock det faktum att den andra som skall re-intervjuas råkar vara en god vän. Det är klart jag vet att vi är lysande, men att vi var bäst insåg jag inte?! ;) Nånää, men klart jag vill ha jobbet jätte mycket & efter att ha svängt förbi mamma & co både igår & idag, så vill jag allt mera vara nära familjen..! Samtidigt så försöker jag fokusera på de kloka orden, som uttalats gällande läget:

Om det är en vän, så är det ju en win win situation! I båda fallen är man glad för den valdas skull!!

Höstrusk

Idag känns det verkligen som om hösten är här. Det regnar när man cyklar till skolan. Det är en mörk & grå dag man egentligen alls inte skulle ha orkat vakna till (speciellt som det blev lite onödigt sent i går). Det är mörkt. Jag vill stanna kvar under täcket! Vill ha nån att mysa med.. Eller ens sova. Jämmer & elände, klagan & gråt!

Tills jag igen inser vilka alternativen är: Man kan dwella i det hela, mata de negativa tankarna & vara ynklig.. Eller sen kan man välja att räta på ryggen, andas djupt ett par gånger & tänka på positiva saker, som dessa:

- En stor kopp kaffe med mycket mjölk

- Ett gulligt blogginlägg

- Lunchdate med en vän man helt spontant tänkte på senast i morse

- Två hästvänner som väntar senare idag

- Fina bilder (som jag hoppas få sätta upp senare) från helgens roliga fest

Ett val som vi alla har!! Jag vet hur jag väljer :)

Kiva

Eller så int..

Idag på H&M kom en tant helt out of the blue & joma (på svenska) åt KP & mig att vi typ int har någo rättigheter att kämpa för svenskans ställning, när vi själva inte vårdar vårt språk. That is säger saker som jätte kiva!

Well.. Vi blev rätt ställda, men båda han nog koka ihop ett mer eller mindre välformulert svar i sina små huven.. Bara för att i tid inse att en sån kvinna inte är värda att lägga energi på. Så vi höll käft! Hahha, det är jag rätt stolt över ;)

Däremot undrar jag vad de är med folk, när de tror sig ha rätt att gå omkring & tycka något om precis allt?! (Och kom inte dragandes med yttrandefrihet, it won't work) Utan att ha nån aning om nånting.

*Här gör jag en mental note(ring) för att sträva till att avhålla mig från att tycka något alls om saker jag inte har en aning om*

Att däremot ställa sig nyfiket frågande är sen en helt annan sak!

När det känns som om måndagen suger

Kan man läsa dethär, som jag stötte på inne hos Malenami & helt fräckt lånade, & tänka om!

Update: Har fått återkomma till detta flere gånger idag, då jag hajoilee med min semma i en superunken läsesal!!