Jag fick flere kommentarer om det att jag rätt ofta valt att berätta en del gällande någon sak, eller nöjt mig med att antyda.. Och sen inte följt upp det hela.
Dethär med öppenhet tycks vara ett allmänt problem/diskussionsämne i bloggosfären & jag tycker själv inte det är alls lätt eller självklart. Å ena sidan är det min blogg, som jag skriver för min skull & självfallet finns det saker som jag inte är beredd att dela med hela världen. Å andra sidan har man som bloggare ju ett intresse av att kommunicera med sina läsare & göra dem "nöjda".
Mitt problem har (speciellt den senaste tiden) varit att jag nog märkt problemet, men inte riktigt orkat fästa mig vid det. Att det samtidigt har varit väldigt mycket på gång både privat & yrkesmässigt har inte gjort saken enklare.. Det har kännats svårt att berätta något konkret om något som är på den nivån, att det eventuellt blir det av, men först måste man få reda på tusen saker & hudra andra pusselbitar måste falla på plats.
Summa sumarum var det bra med den konstruktiva kritiken! Sånt får en alltid att tänka till lite extra & granska det egna beteendet kritiskt.
Jag kommer nu att i detta, som i så mycket annat, försöka hitta en gyllene medelväg, där jag rätt öppet berättar om mitt liv & vardagen, inom vissa gränser. Skall försöka göra klarare avgränsningar: dethär väljer jag att säga & dethär väljer jag att hålla tyst om.
Jag hoppas att mina läsare i gengäld skulle orka kommentera lite aktivare, för att också jag skulle få en känsla av kommunikation! Tror att en delorsak till att det ibland blir rätt dagboksaktigt är just det, att det känns som om jag sitter för mig själv & skriver till mig själv. På samma sätt som om jag skulle prata högt för mig själv (vilket jag förvisso också gör ibland :P).
Dessutom var det helt sjukt roligt att få kommentarer!! Jag var heeeelt fiiliksissä hela dagen:D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar