Jag har alltid varit dålig på farväl.. Gråtit som en fontän & trott att hjärtat skall brista. Och visst händer det fortfarande att jag tycker det är riktigt tufft att säga Hej. Samtidigt har jag också genom åren lärt mig att det inte är så svartvitt. Att inget är det. Att man inte måste säga Adjö (för alltid), utan att snarare På återseende :)
I denna värld av FB & Skype (som jag nog borde aktivera mig lite bättre med) är det dessutom lättare än någonsin att säga Ha det bra, vi hörs och verkligen mena det!
Idag åker min kollega tillbaka till sitt hemland. Jag tycker självklart det är lite tråkigt, vi hann ju bara börja lära känna varandra.. Men samtidigt ser jag det som att jag nu har ytterligare ett hem i världen att åka till & en soffa att sova på. Vad är väl bättre än det?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar