Fokus?

Gaaah!

Jag var på fösta föreläsningen till min första erikoistumisjakso idag. Det var ingen fröjd. Eller föreläsningen var det inget större fel på. Snarare insikten i hur mycket jobb det innebär! Och hur mycket närvaro! Timmar som jag inte har.. Som bland annat skall spenderas på jobb. Ett jobb som jag inte ännu börjat på. Ett jobb, som jag idag kontaktade, för att höra mig för om dagar. Som skulle villa att jag jobbat to-fre, medan de enda dagarna som passar mig är ti-on.

Hur får folk sånhänt att gå ihop? Hur kan man planera, när allt hänger på allt & ingen info om något går att få? Eller får folk inte det? Är det bara jag som lever i en värld av illusion, där man kan kombinera skola, karriär & hobbyn? Det sociala livet har jag som ni märker redan räknat bort :(

Har spenderat eftermiddagen med att försöka fundera ut en plan (och en ämne till mitt seminariearbete). Alltså inte med att läsa, som planerat. Och nej, jag har inte kommit fram till något! Jag vet inte om jag nu borde skippa en kurs, för att klara av en annan? Vad om jag inte får skriva om det ämnet jag tänkt..ger gubben mig ett vettigt nytt då? Vad jag gör ifall det inte fixar sig med jobbdagarna? Gör jag då ingen studiepoäng under hösten? Och hur går det i såfall med mina kommande rättigheter att delta i kurser?

Jag hade bestämt att skolan nu går före jobbet. Men jag måste ju leva..antar jag. Och så är det ju detär med karriääär också. Fyfan!

Till på köpet kommer detdär jävla väntandet! På att folk skall svara på mail. På att man får (?) gå på föreläsning i morgon & få allt klart med ämne, etc.. Jag avskyr ovissheten. Vill inte vänta!

Just nu har jag bara lust att visa finger! Och absolut ingen lust att gå på sits i kväll > vem fan tog den glädjen ifrån mig? F*ck you!

Jag ber om ursäkt för den litanian! Egentligen är jag mest frustrerad över att det skall vara så invecklat. Och över att behöva vänta! Jag skulle likom gärna göra allt, men behöver då mer tid.

Skall rensa huvudet med lite hundprommis & lenk..och sen skall jag fan njuta av sitsen :) Det kan bli det sista roliga på myyycket länge!

Redan onsdag?!

Vardagståget (detdär som går på obestämda tider & mot varierande håll) har tuffat igång & bloggen får (tydligen) lida, I'm sory!

I måndags hade jag 6h föreläsning & spenderade efter det 1h på jumppa. Igår skötte jag en del ärenden, sprang av&an över stan & träffade diverse människor, samt stepade så att svetten sprutade :) Detta tillsammans med hundpromenader, intag av föda & någon typ av vettig nattsömn fyller två dygn kanska bra ;)

Idag fortsätter det, men skall försöka uppdatera lite bättre > promise!

Ha en fin dag <3

En skön latdag

Har idag gjort väääldigt lite! Igen lades skoluppgifter åt sidan & uppstigning sköts på..men det var det verkligen värt! Vet inte när det senast sku ha vari en dag, då både M & jag haft i princip helt 100% ledigt & bara kunnat slappa i varandras sälskap. Underbart var det iaf!

Men, det bästa med denhär slappdagen är ändå att jag nu kan krypa upp i soffhörnet (& avsluta dagen med mera slappande) med min kropp hög på endorfiner :) Varför tränar jag inte mer, då det får mig att må så oerhört bra?!

En annorlunda dag

Idag har varit en dag, som i sin enkelhet avvikit från vardagen. Ganska skönt egentligen :)

Jag har bl.a.:

- plockat svamp med mamma & hittade t.o.m. en del, fast jag brukar vara helt hopplös på sånt.

- fotat en massa grejjor (gamla hästsaker, etc), för att kunna lägga upp dem på nätet till försäljning.

- kört fel, då jag skulle föra Lilli till hennes koristräning..det blev nästan lite kris, men klarade som tur upp sig!

- småshoppat med Natte. Köpte bl.a. en väska, ett bälte, body butter & pinkka träningsstrumpor :)

- umgåtts med båda syrrorna..blev ganska kort, men iaf.

Och konstigt nog får man dagen att gå, fast man inte gjort något dessto mer speciellt & dessutom skippat läsning, träning & en del annat inplanerat..men bra så, ibland!

Små små steg

Idag har jag efter alltför många om & men tagit mig i kragen. Jag har ringt ett samtal. En liten gärning i sig. Men oj vad mentalt mod jag måste arbeta upp, för att få det gjort. Målet är att denhär lilla handlingen skall för något stort med sig. I slutändan. För att det skall vara möjligt krävs antagligen en hel del svett & många tårar. Tillsammans med stöd från de viktigaste människorna i min värld vill jag ändå tro att allt är möjligt!

Ibland är Murphy inte helt vaken

Så var nog fallet i morse lite efter 9, då jag efter mycket möda kom fram till lista nr 2 för dagen! Det fanns fortfarande platser kvar i den grupp jag ville med i :) Så nu kan man inte skylla på det heller, utan måste helt enkelt ta sig i kragen & sätta igång med pluggandet! Bra så ;)

Primitivt

Sitter på Calonia (juridiska fakulteten) & köar, för att anmäla mig till en engelskakurs.. Har köat redan i en halv timme & de egentliga anmälningslistorna kommer upp först om 80 min. Logiskt? Nej, tyvärr :(

Grejjen är alltså att det finna 6st engelskagrupper, vid olika tider på veckan, varav vissa är sååå mycket attraktivare än andra..pga 75% närvaroplikten & andra kursers tidpunkter. De egentliga anmälningslistorna kommer upp 09.00, men naturligtvis kommer inte folk då. Nej! Den första som var på plats i dag har arrirverat 05.40 > najs! Sen skriver man sitt namn på en skugglista, i den ordning man kommit & får efter det inte! avlägsna sig härifrån, för att hålla kvar sin plats. Då den egentliga listan sedan kommer upp går man in skugglistans ordning & skriver in sig på en grupp.

Jag var här 07.08 och är nummer 71 på listan. Det känns bittert! Eftersom man ändå pinade sig upp kunde man lika bra ha gjort det en timme tidigare..om man sku ha fattat hur poppis det är att stiga upp :S Nu känns det som om man köar & ändå inte kommer att rymmas med på någon vettig tid..det är frustrerande!

Det mest frustrerande är ändå att fakulteten (och hela universitetet?) lever på en icke-datoriserad tid! Kan saker faktiskt få skötas såhär? Det är trots allt år 2009!

Lost?

Jag känner mig lite ute..

Kan inte sätta fingret på det, men känns som om jag inte riktigt får mentalt grepp om något. Trots att jag på ett objektivt plan har koll på vad jag skall göra & vad jag håller på med..

Kanske är det bara det att det tar lite tid att komma in i den nya vardagen? Just nu önskar jag dock att allt skulle kännas lite mer stabilt :S

Solen skiner i paradiset

Naturligtvis! Jag skall ju åka.

Jävla Murphy & hans lagar!

Har lite problem

Med att ladda upp bilder vill säga. Fö umgås jag med bästis på heltid.. Hör av mig later!