Är vad ni nu officiellt kan kalla mig :)
I onsdags (30.4.) fick jag nämligen mitt betyg! Eller alltså då skulle jag fått mitt betyg..men det var ännu inte gjort (utprintat?), eller undertecknat (för tanten var på semester?!)..men alltså officiellt blev jag utexaminerad iaf! WTF? Tack ÅA för att ni än en (sista?) gång inte lyckades göra en sak enkelt, klart & rätt!!
söndag 3 maj 2009
lördag 2 maj 2009
Wappbilder
Så var den vappen över & igen var vädergudarna mer än nådiga & bjöd på strålande solsken :D Här kommer ett urval bilder:
Vi började med skumppa på onsdagskvällen
Torsdagen inleddes med vappbrunch hos L & N
Därifrån gick vi i samlad trupp vidare..
Fortsatte bakom Sibbe med chill & picnic i solen
Därefter attendade vi mösspåläggning @ Vårdis
På kvällen blev det wappmiddag med teknologerna
Där Nicke hade inte mindre än 1..
2
3
4 + 5 (jag) avecer!!
1sta maj firades i solen på Vårdis
med dans på fillisfiltten
& utan skjorta!
Dagen avslutades med chill
& mat "på afrikanskt vis"
torsdag 30 april 2009
Firar wappen i Åbo
Är nu hemma på pitstop & mer än lovligt (är det möjligt?) berusad..har dragit på mig min fina cocktailklännig (men saknar ännu någon som kan knyta rosetten i ryggen) & skall om en halv timme meeta upp mina girls igen, för mösspåläggning (aijoo..var är mössan?) & sen bege mig på teknolog (jag vet, TEKNOLOG!) middag! Crazy shit! Hoppeligen kan sötis joina senare..Dehär slutar som vanligt dåligt, men no can do ;)
Hoppas ni alla har en fabulös wapp!..återkommer med bildrapporter :D *Kramis*
onsdag 29 april 2009
Pusslar
Med lägenhetsvisningar, stallvisningar, parkering på ett ställen man inte blir bortförd från (det tog en smärre evighet..kommer inte för mitt liv ihåg vad hinausauto heter på svenska?!), Alkobesök, matinhandling, picnicplanering, äggkokning (25st*9min), packning (ingen aning om vad jag har med mig & vad som glömts), förberedelse för avslappning (?!), returnering av nycklar, tentläsning..och så borde man prestera på jobbet också samt gärna bli frisk!
*tummarna upp & full fart framåt"
*tummarna upp & full fart framåt"
tisdag 28 april 2009
Lunchdate
Tog en minipaus i det hektiska jobbandet (ja, vi har rätt fullt upp!) & gick på en (alltför) snabb lunchdate med min kompis Cindy & oj vad man kan bli tillfreds av lite god mat (en underbar sallad med honungsmarinerad getost > nam!) och skönt sälskap :)
*Vill ha mera tid att fika, etc*
..någon som märker bloggens röda tråd: tid(sbrist)..
*Vill ha mera tid att fika, etc*
..någon som märker bloggens röda tråd: tid(sbrist)..
Morgonen
Dagens minus (såhär långt):
- Hade under natten fått ett mess med info om att en lägenhet som M skulle gå & titta på idag & som iaf jag hade (kanske olovligt?!) höga förväntningar på, redan uthyrts till hyresvärdens bekant..
- På Motivus fått beskedet att mitt gymkort inte går att "lägga på hyllan" (vilket jag hade velat göra, efter att ha insett hur lite tid jag kommer att ha för inneträning den närmaste tiden) utan läkarintyg.
- Min morgonlatte smakade blaskigt
- Skippade att göra en NE uppgift i går kväll, som borde varit inlämnad före idag
- Märkte att jag har kvar två av lägenhetsnycklarna i knippan & måste därmed föra dem i morgon
- Glömde min mp3-spelare hemma
- Fortfarande krasslig
Dagens plus (såhär långt):
- Vaknade någon minut före väckarklockan, relativt utvilad
- Solen skiner
- Tågresan till jobbet gick snabbt
- Jag skaffade tid till mitt resekort
- Unnade mig en morgonlatte
- Jag har jobb & det är inte dötråkigt
- En skön lnchdate att se fram emot
Så ganska 50/60sku jag säga..helt bra fiilis m.a.o. :) Ha en fin dag!
- Hade under natten fått ett mess med info om att en lägenhet som M skulle gå & titta på idag & som iaf jag hade (kanske olovligt?!) höga förväntningar på, redan uthyrts till hyresvärdens bekant..
- På Motivus fått beskedet att mitt gymkort inte går att "lägga på hyllan" (vilket jag hade velat göra, efter att ha insett hur lite tid jag kommer att ha för inneträning den närmaste tiden) utan läkarintyg.
- Min morgonlatte smakade blaskigt
- Skippade att göra en NE uppgift i går kväll, som borde varit inlämnad före idag
- Märkte att jag har kvar två av lägenhetsnycklarna i knippan & måste därmed föra dem i morgon
- Glömde min mp3-spelare hemma
- Fortfarande krasslig
Dagens plus (såhär långt):
- Vaknade någon minut före väckarklockan, relativt utvilad
- Solen skiner
- Tågresan till jobbet gick snabbt
- Jag skaffade tid till mitt resekort
- Unnade mig en morgonlatte
- Jag har jobb & det är inte dötråkigt
- En skön lnchdate att se fram emot
Så ganska 50/60sku jag säga..helt bra fiilis m.a.o. :) Ha en fin dag!
måndag 27 april 2009
Inte frisk..
Jag får fnatt! Av att vara halvsjuk. Undrar om det aldrig skall ta slut?! I går morse kände jag mig riktigt febrig & eländig..under dagen hade jag så mycket att pyssla med, så hann inte riktigt känna efter & på kvällen fick jag igen hålla på & snyta mig hela tiden..Och idag sitter jag på jobbet & torrhostar hela.jävla.tiden. dessutom nyser jag, så man nästan kan se bobborna flyga omring > inte mysigt! Jag har liksom inte tid med detta! Liksom inte med annat heller..hur fan får folk sina liv att gå ihop? Hur rymmer de in:
- jobb
- träning
- hobbyn
- husdjur
- parförhållanden
- umgänge med vänner
- alla "måsten"
- resorna mellan dessa, etc???
Jag får fan inte ekvationen att gå ihop!
- jobb
- träning
- hobbyn
- husdjur
- parförhållanden
- umgänge med vänner
- alla "måsten"
- resorna mellan dessa, etc???
Jag får fan inte ekvationen att gå ihop!
Ett hektiskt veckoslut
Dålig uppdate här, beklagar! Har dock till mitt försvar haft det riktigt fullt upp:
På fredag, vid tolv, kom mina två jobbkompisar A & S till mig, för att vi tillsammans skulle förbereda oss för The Challenge. Vi handlande, laddade med en räjäl lunch & packade sedan proteinbarer, geler, sovsäckar, extra kläder, etc, etc i diverse väskor. Ute sken solen & fiilisen var bra > vi tänkte att "hej, kul att vi kom iväg, dethär blir ett toppenäventyr att minnas!"
På eftermiddagen cyklade vi iväg till startplatsen, där vi sedan väntade i ett par timmar, före starten gick..vi var ett av de aboslut sista lagen att starta. Sen bar det av, först tillfots & sen med cykel..i början gick det helt bra, vi cyklade på & hittade kontrollerna :) I det skedet, när vi satt över ½h på att leta igenom en stor skogsdunge, där en kontroll skulle finnas började det gå uför.. Dock kom vi till nästa kontroll 4min före den skulle stängts (så att man bara hade behövt/fått göra hälften..) & hamnade igen orientera...detta visade sig vara vår stora svaghet & tog once again en massa tid! Efter det fick vi hala ner oss för ett berg & det var utan tvekan det roligste på hela dagen :)
Men, då vi skulle vidare till nästa kontroll hade det redan blivit mörkt & nu rörde vi oss i trakter som ingen egentligen kände till..så vi tappade naturligtvis bot oss rejält!! Nämnde jag att kartan var riktigt kass?! När vi med lite hjälp äntligen kom fram var humöret verkligen inte på topp, tröttheten & uppgivenheten började trycka på! Vi fick lov att åka rakt till övernattningsstället & fortsätta i morgon i stället..mitt ego höll i dethär skedet på att begå självmord!
Det var som tur ganska mörkt på tältplatsen, så förnedringen var trots allt mest personlig & utgjordes av hjärnspöken..Vi fick upp tältet & kröp ner i sovsäckarna för välbehövd vila. Natten var ganska kall & ingen sov speciellt gott, men fiilisen på morgonen var ändå bättre! Solen sken & detta var en ny chans, som krävde att bli tagen ;)
Vi kom iväg ok & hade flyt i cyklandet, vi hittade fram till första kontrollen & skulle sen jogga vidare..tyvärr började lagets kondition & ork i dethär skedet tryta en del, så det blev mest (power)walk av det hela. Nästa moment var paddling, eller ja, problemet visade sig vara att det inte var paddling, utan snarare forsränning (eller vad det nu heter..?) som det var frågan om! Här igen en ordentlig tabbe i informationen, då det ingenstans nämnts att man bör ha goda förhandskunskaper i paddling! Efter några hundra meter i den steniga & rätt så vilda (smältvatten!) forsen satt vi rejält fast & efter att ha kämpat på en god stund (och det inte längre kändes tryggt att fortsätta) bad vi om hjälp & stälde in oss på att avbryta. Det visade sig att vi skulle fått forstätta till fots, men eftersom vi redan var så beredda på att inte göra det, så valde vi att sluta. Vi skulle ge det en ny chans & nu hade vi gjort det!
Det blev en lugn promenad tillbaka till cyklarna & sedan en ca 10km tur tillbaka hem till stan, under vilken vi kunde njuta av vädret & av det faktum att det var skönt att röra på sig :) Väl framme mötte jag upp älsklingen vid tåget & begav mig hem för en välbehövd dusch!
Mitä jäi käteen? Folk frågar om det var roligt. Och tyvärr är svaret nog ganska nära ett nej! Det är svårt att förklara, men vi var så mallplacerade, hörde så inte dit, så det gjorde att det inte ens var roligt! Ni vet när man kämpar mot något man inte har någon förutsättning att klara?! Och det allra pissigaste i situationen var nog det, att vi kände oss så grundlurade. Något som marknadsförs som ett evenemnag för studerande, där man klarar sig med god kondition & "sisu" skall inte vara såhär!! För det hade vi fan! Jag (som inte tränat på två veckor & varit sjuk i början av denna) kände att jag orkat betydligt mer, men det är svårt att cykla (snabbt) nånstans, när prolemet är att man inte hittar :( Och sisu, den biten kan ingen ens ifrågasätta! Det var bara tråkigt att vi måste gå såhär långt, för att få veta hur lite vi hörde hemma där. Skulle hellre ha läst det på hemsidan & genast kunna överge tanken på att delta. Nu blev fiilisen inte ens den att "jei, nu vet vi vad det går ut på & nästa år kommer vi igen", snarare "ge mig en halvmara att träna på & det kommer att vara mycket lättare & mer givande" (som en parentes att jag egentligen tycker det är helt för tråkigt att träna inför långlopp!). Det som är bra var dock att jag märkte hur roligt det kan vara att cykla :) Skall helt klart försöka hålla på med mera sånt!
Se siitä, hoppas det finns förståelse & detta inte enbart ses som en usel bortförklaring! (För jag kan med huvudet högt medge att inte heller konditionen var tillräcklig, men det att man borde vara typ tävlingstriathlonist borde också komma fram i förhandsinfon!)Och sist, men helt klart störst: TACK! Till alla som orkat peppa, heja & tro att det skall lyckas, ni betyder världen för mig :D
Resten av veckoslutet gick åt till att ta igen sig, packa, städa & flytta samt utföra nödvändigheter, som sommardäcksbyte. Lyckligt nog har jag haft stor hjälp även med detta <3
På fredag, vid tolv, kom mina två jobbkompisar A & S till mig, för att vi tillsammans skulle förbereda oss för The Challenge. Vi handlande, laddade med en räjäl lunch & packade sedan proteinbarer, geler, sovsäckar, extra kläder, etc, etc i diverse väskor. Ute sken solen & fiilisen var bra > vi tänkte att "hej, kul att vi kom iväg, dethär blir ett toppenäventyr att minnas!"
På eftermiddagen cyklade vi iväg till startplatsen, där vi sedan väntade i ett par timmar, före starten gick..vi var ett av de aboslut sista lagen att starta. Sen bar det av, först tillfots & sen med cykel..i början gick det helt bra, vi cyklade på & hittade kontrollerna :) I det skedet, när vi satt över ½h på att leta igenom en stor skogsdunge, där en kontroll skulle finnas började det gå uför.. Dock kom vi till nästa kontroll 4min före den skulle stängts (så att man bara hade behövt/fått göra hälften..) & hamnade igen orientera...detta visade sig vara vår stora svaghet & tog once again en massa tid! Efter det fick vi hala ner oss för ett berg & det var utan tvekan det roligste på hela dagen :)
Men, då vi skulle vidare till nästa kontroll hade det redan blivit mörkt & nu rörde vi oss i trakter som ingen egentligen kände till..så vi tappade naturligtvis bot oss rejält!! Nämnde jag att kartan var riktigt kass?! När vi med lite hjälp äntligen kom fram var humöret verkligen inte på topp, tröttheten & uppgivenheten började trycka på! Vi fick lov att åka rakt till övernattningsstället & fortsätta i morgon i stället..mitt ego höll i dethär skedet på att begå självmord!
Det var som tur ganska mörkt på tältplatsen, så förnedringen var trots allt mest personlig & utgjordes av hjärnspöken..Vi fick upp tältet & kröp ner i sovsäckarna för välbehövd vila. Natten var ganska kall & ingen sov speciellt gott, men fiilisen på morgonen var ändå bättre! Solen sken & detta var en ny chans, som krävde att bli tagen ;)
Vi kom iväg ok & hade flyt i cyklandet, vi hittade fram till första kontrollen & skulle sen jogga vidare..tyvärr började lagets kondition & ork i dethär skedet tryta en del, så det blev mest (power)walk av det hela. Nästa moment var paddling, eller ja, problemet visade sig vara att det inte var paddling, utan snarare forsränning (eller vad det nu heter..?) som det var frågan om! Här igen en ordentlig tabbe i informationen, då det ingenstans nämnts att man bör ha goda förhandskunskaper i paddling! Efter några hundra meter i den steniga & rätt så vilda (smältvatten!) forsen satt vi rejält fast & efter att ha kämpat på en god stund (och det inte längre kändes tryggt att fortsätta) bad vi om hjälp & stälde in oss på att avbryta. Det visade sig att vi skulle fått forstätta till fots, men eftersom vi redan var så beredda på att inte göra det, så valde vi att sluta. Vi skulle ge det en ny chans & nu hade vi gjort det!
Det blev en lugn promenad tillbaka till cyklarna & sedan en ca 10km tur tillbaka hem till stan, under vilken vi kunde njuta av vädret & av det faktum att det var skönt att röra på sig :) Väl framme mötte jag upp älsklingen vid tåget & begav mig hem för en välbehövd dusch!
Mitä jäi käteen? Folk frågar om det var roligt. Och tyvärr är svaret nog ganska nära ett nej! Det är svårt att förklara, men vi var så mallplacerade, hörde så inte dit, så det gjorde att det inte ens var roligt! Ni vet när man kämpar mot något man inte har någon förutsättning att klara?! Och det allra pissigaste i situationen var nog det, att vi kände oss så grundlurade. Något som marknadsförs som ett evenemnag för studerande, där man klarar sig med god kondition & "sisu" skall inte vara såhär!! För det hade vi fan! Jag (som inte tränat på två veckor & varit sjuk i början av denna) kände att jag orkat betydligt mer, men det är svårt att cykla (snabbt) nånstans, när prolemet är att man inte hittar :( Och sisu, den biten kan ingen ens ifrågasätta! Det var bara tråkigt att vi måste gå såhär långt, för att få veta hur lite vi hörde hemma där. Skulle hellre ha läst det på hemsidan & genast kunna överge tanken på att delta. Nu blev fiilisen inte ens den att "jei, nu vet vi vad det går ut på & nästa år kommer vi igen", snarare "ge mig en halvmara att träna på & det kommer att vara mycket lättare & mer givande" (som en parentes att jag egentligen tycker det är helt för tråkigt att träna inför långlopp!). Det som är bra var dock att jag märkte hur roligt det kan vara att cykla :) Skall helt klart försöka hålla på med mera sånt!
Se siitä, hoppas det finns förståelse & detta inte enbart ses som en usel bortförklaring! (För jag kan med huvudet högt medge att inte heller konditionen var tillräcklig, men det att man borde vara typ tävlingstriathlonist borde också komma fram i förhandsinfon!)Och sist, men helt klart störst: TACK! Till alla som orkat peppa, heja & tro att det skall lyckas, ni betyder världen för mig :D
Resten av veckoslutet gick åt till att ta igen sig, packa, städa & flytta samt utföra nödvändigheter, som sommardäcksbyte. Lyckligt nog har jag haft stor hjälp även med detta <3
torsdag 23 april 2009
"Vaimokoulu" & mina fantastiska kvinnor
Dethär skulle bli ett inlägg om hur besviken jag är på mig själv just nu! Orsaken är att jag låtit min trötthet & stress gå ut över någon jag älskar högt. Det är orätvist, oåterkalleligt & fel! Jag ångrar mig djupt & sitter som bäst i skamvrån & skäms :( Det värsta är att jag inte kan be ordentligt om förlåt..för vad betyder väl några ord, när det som skulle behövas är kramar & närhet?!
Det är alltså vad inlägget skulle handla om. Men, av någon orsak kom jag i stället in på ett gäng fantastiska kvinnor i mitt liv :) Härmed inte sagt att jag inte fortsättningsvis ångrar mig & önskar jag kunde ta det sagda åter, det gör jag verkligen & det känns riktigt rätt åt mig att skämmas en stund!!! Men, jag tror ni hellre läser om dethär:
En del av mina vänner talar ibland (ganska ofta!) lite skämtsamt om att de vill/borde gå på "vaimokoulu" (fritt översatt fruskola), helt enkelt för att lära sig bli en bättre framtida fru! Det kan handla om att lära sig laga god mat (det gör det ganska ofta!..ni vet ju hur vägen till mannens hjärta går?!), sy, städa, etc..Helt enkelt sådant som en god (hemma)fru borde sysselsätta sig med, för att hålla sin äkta hälft nödj & tillfreds! Dethär har med åren (nu låter det som om vi sku vara typ 100..) blivit ett stående skämt! Och visst, inte är det väl helt fel att anstränga sig lite ibland, men seriöst "hey hallooooo...?!"!!
*här hör jag i mitt huvud ett skitit gapskratt från hela högen*
För dem som inte är så insatta kan jag här belysa att vi alltså talar om ett gäng extremt starka kvinnor (det är inte en gång vi fått höra att vi är "skrämmande"..heh!! Och det tar vi som en komplimang ;), en drös jur.studdar med egna karriärer ahead..! Nämnde jag att de är självständiga & vet vad de vill..samt brukar få det? ;) Mottot är "den som skriker högst har rätt"!! Så ni förstår att det emellanåt kan vara svårt att komma ihåg att ödmjukhet ofta räknas som en dygd i andra sammanhang ;)
Skämt & sido. Sanningen är att jag älskar dessa tjejjer, de berikar min vardag (tyvärr inte lika frekvent på senare tid) oerhört mycket & jag verkligen känner mig hemma & som mig själv, då jag är med dem! Så ni kan gissa att jag verkligen ser fram emot att flytta västerut & återuppta ett mer aktivt umgänge i min kära studiestad :D Miss u guys & snart blir det wappbailut!! Can't wait!
Den ursprungliga pointten var att jag nu inte bryr mig så mycket om att bli en "tekniskt sett" bättre fru..tack vare min älskade mormor jag kan stryka & en och annan köttklump har man ju marinerat i sina dagar..! Så jag räknar med att komma ganska långt på det ;) Snarare känns det i sånhäna stunder emellanåt som om jag borde gå på snällhets-skolning!!! Men var kan man väl få tag på sådan?? Om någon sitter inne med bättre vetande, tas det emot med tacksamhet!! *kommer att tänka på min vän psykologen*
Som en sista parentes: Jag försöker med näbbar & klor nu hålla kvar den fantastiskt fina känsla stallet, hopplektionen, vårvädret & vackra Florin gav mig!! > den kommer jag nämligen desperat behöva i morgon! Jag hoppas dessutom ni håller tummarna ;) För jag skall ju galet nog delta i detta!
So long lovers!! Kom ihåg att vara snälla med varandra!
Det är alltså vad inlägget skulle handla om. Men, av någon orsak kom jag i stället in på ett gäng fantastiska kvinnor i mitt liv :) Härmed inte sagt att jag inte fortsättningsvis ångrar mig & önskar jag kunde ta det sagda åter, det gör jag verkligen & det känns riktigt rätt åt mig att skämmas en stund!!! Men, jag tror ni hellre läser om dethär:
En del av mina vänner talar ibland (ganska ofta!) lite skämtsamt om att de vill/borde gå på "vaimokoulu" (fritt översatt fruskola), helt enkelt för att lära sig bli en bättre framtida fru! Det kan handla om att lära sig laga god mat (det gör det ganska ofta!..ni vet ju hur vägen till mannens hjärta går?!), sy, städa, etc..Helt enkelt sådant som en god (hemma)fru borde sysselsätta sig med, för att hålla sin äkta hälft nödj & tillfreds! Dethär har med åren (nu låter det som om vi sku vara typ 100..) blivit ett stående skämt! Och visst, inte är det väl helt fel att anstränga sig lite ibland, men seriöst "hey hallooooo...?!"!!
*här hör jag i mitt huvud ett skitit gapskratt från hela högen*
För dem som inte är så insatta kan jag här belysa att vi alltså talar om ett gäng extremt starka kvinnor (det är inte en gång vi fått höra att vi är "skrämmande"..heh!! Och det tar vi som en komplimang ;), en drös jur.studdar med egna karriärer ahead..! Nämnde jag att de är självständiga & vet vad de vill..samt brukar få det? ;) Mottot är "den som skriker högst har rätt"!! Så ni förstår att det emellanåt kan vara svårt att komma ihåg att ödmjukhet ofta räknas som en dygd i andra sammanhang ;)
Skämt & sido. Sanningen är att jag älskar dessa tjejjer, de berikar min vardag (tyvärr inte lika frekvent på senare tid) oerhört mycket & jag verkligen känner mig hemma & som mig själv, då jag är med dem! Så ni kan gissa att jag verkligen ser fram emot att flytta västerut & återuppta ett mer aktivt umgänge i min kära studiestad :D Miss u guys & snart blir det wappbailut!! Can't wait!
Den ursprungliga pointten var att jag nu inte bryr mig så mycket om att bli en "tekniskt sett" bättre fru..tack vare min älskade mormor jag kan stryka & en och annan köttklump har man ju marinerat i sina dagar..! Så jag räknar med att komma ganska långt på det ;) Snarare känns det i sånhäna stunder emellanåt som om jag borde gå på snällhets-skolning!!! Men var kan man väl få tag på sådan?? Om någon sitter inne med bättre vetande, tas det emot med tacksamhet!! *kommer att tänka på min vän psykologen*
Som en sista parentes: Jag försöker med näbbar & klor nu hålla kvar den fantastiskt fina känsla stallet, hopplektionen, vårvädret & vackra Florin gav mig!! > den kommer jag nämligen desperat behöva i morgon! Jag hoppas dessutom ni håller tummarna ;) För jag skall ju galet nog delta i detta!
So long lovers!! Kom ihåg att vara snälla med varandra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)