Dålig uppdate här, beklagar! Har dock till mitt försvar haft det riktigt fullt upp:
På fredag, vid tolv, kom mina två jobbkompisar A & S till mig, för att vi tillsammans skulle förbereda oss för The Challenge. Vi handlande, laddade med en räjäl lunch & packade sedan proteinbarer, geler, sovsäckar, extra kläder, etc, etc i diverse väskor. Ute sken solen & fiilisen var bra > vi tänkte att "hej, kul att vi kom iväg, dethär blir ett toppenäventyr att minnas!"
På eftermiddagen cyklade vi iväg till startplatsen, där vi sedan väntade i ett par timmar, före starten gick..vi var ett av de aboslut sista lagen att starta. Sen bar det av, först tillfots & sen med cykel..i början gick det helt bra, vi cyklade på & hittade kontrollerna :) I det skedet, när vi satt över ½h på att leta igenom en stor skogsdunge, där en kontroll skulle finnas började det gå uför.. Dock kom vi till nästa kontroll 4min före den skulle stängts (så att man bara hade behövt/fått göra hälften..) & hamnade igen orientera...detta visade sig vara vår stora svaghet & tog once again en massa tid! Efter det fick vi hala ner oss för ett berg & det var utan tvekan det roligste på hela dagen :)
Men, då vi skulle vidare till nästa kontroll hade det redan blivit mörkt & nu rörde vi oss i trakter som ingen egentligen kände till..så vi tappade naturligtvis bot oss rejält!! Nämnde jag att kartan var riktigt kass?! När vi med lite hjälp äntligen kom fram var humöret verkligen inte på topp, tröttheten & uppgivenheten började trycka på! Vi fick lov att åka rakt till övernattningsstället & fortsätta i morgon i stället..mitt ego höll i dethär skedet på att begå självmord!
Det var som tur ganska mörkt på tältplatsen, så förnedringen var trots allt mest personlig & utgjordes av hjärnspöken..Vi fick upp tältet & kröp ner i sovsäckarna för välbehövd vila. Natten var ganska kall & ingen sov speciellt gott, men fiilisen på morgonen var ändå bättre! Solen sken & detta var en ny chans, som krävde att bli tagen ;)
Vi kom iväg ok & hade flyt i cyklandet, vi hittade fram till första kontrollen & skulle sen jogga vidare..tyvärr började lagets kondition & ork i dethär skedet tryta en del, så det blev mest (power)walk av det hela. Nästa moment var paddling, eller ja, problemet visade sig vara att det inte var paddling, utan snarare forsränning (eller vad det nu heter..?) som det var frågan om! Här igen en ordentlig tabbe i informationen, då det ingenstans nämnts att man bör ha goda förhandskunskaper i paddling! Efter några hundra meter i den steniga & rätt så vilda (smältvatten!) forsen satt vi rejält fast & efter att ha kämpat på en god stund (och det inte längre kändes tryggt att fortsätta) bad vi om hjälp & stälde in oss på att avbryta. Det visade sig att vi skulle fått forstätta till fots, men eftersom vi redan var så beredda på att inte göra det, så valde vi att sluta. Vi skulle ge det en ny chans & nu hade vi gjort det!
Det blev en lugn promenad tillbaka till cyklarna & sedan en ca 10km tur tillbaka hem till stan, under vilken vi kunde njuta av vädret & av det faktum att det var skönt att röra på sig :) Väl framme mötte jag upp älsklingen vid tåget & begav mig hem för en välbehövd dusch!
Mitä jäi käteen? Folk frågar om det var roligt. Och tyvärr är svaret nog ganska nära ett nej! Det är svårt att förklara, men vi var så mallplacerade, hörde så inte dit, så det gjorde att det inte ens var roligt! Ni vet när man kämpar mot något man inte har någon förutsättning att klara?! Och det allra pissigaste i situationen var nog det, att vi kände oss så grundlurade. Något som marknadsförs som ett evenemnag för studerande, där man klarar sig med god kondition & "sisu" skall inte vara såhär!! För det hade vi fan! Jag (som inte tränat på två veckor & varit sjuk i början av denna) kände att jag orkat betydligt mer, men det är svårt att cykla (snabbt) nånstans, när prolemet är att man inte hittar :( Och sisu, den biten kan ingen ens ifrågasätta! Det var bara tråkigt att vi måste gå såhär långt, för att få veta hur lite vi hörde hemma där. Skulle hellre ha läst det på hemsidan & genast kunna överge tanken på att delta. Nu blev fiilisen inte ens den att "jei, nu vet vi vad det går ut på & nästa år kommer vi igen", snarare "ge mig en halvmara att träna på & det kommer att vara mycket lättare & mer givande" (som en parentes att jag egentligen tycker det är helt för tråkigt att träna inför långlopp!). Det som är bra var dock att jag märkte hur roligt det kan vara att cykla :) Skall helt klart försöka hålla på med mera sånt!
Se siitä, hoppas det finns förståelse & detta inte enbart ses som en usel bortförklaring! (För jag kan med huvudet högt medge att inte heller konditionen var tillräcklig, men det att man borde vara typ tävlingstriathlonist borde också komma fram i förhandsinfon!)Och sist, men helt klart störst: TACK! Till alla som orkat peppa, heja & tro att det skall lyckas, ni betyder världen för mig :D
Resten av veckoslutet gick åt till att ta igen sig, packa, städa & flytta samt utföra nödvändigheter, som sommardäcksbyte. Lyckligt nog har jag haft stor hjälp även med detta <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar