Jag läser en söt blogg som jag nyss introducerats till..och kan inte låta bli att reflektera över mig själv, när hon skriver om sin kille, som varit på besök "Massa tårar när han skulle åka igen (varför vänjer jag mig aldrig?)".
Ja, varför vänjer man sig aldrig?? I snart ett år har M & jag nu levt i ett "distansförhållande" (usch vad jag avskyr det ordet!) och därmed pendlat fram och tillbaka mellan Åbo & diverse orter i Nyland..Och alltid gör det lika jävla ont att säga Hejdå!! Alltid står jag där med tårarna brinnande bakom ögonlocken & tillslut oftast rinnande ner för kinderna! Senast idag :( Fyfan!
*ser verkligen fram emot en förändring*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar