Dethär skulle bli ett inlägg om hur besviken jag är på mig själv just nu! Orsaken är att jag låtit min trötthet & stress gå ut över någon jag älskar högt. Det är orätvist, oåterkalleligt & fel! Jag ångrar mig djupt & sitter som bäst i skamvrån & skäms :( Det värsta är att jag inte kan be ordentligt om förlåt..för vad betyder väl några ord, när det som skulle behövas är kramar & närhet?!
Det är alltså vad inlägget skulle handla om. Men, av någon orsak kom jag i stället in på ett gäng fantastiska kvinnor i mitt liv :) Härmed inte sagt att jag inte fortsättningsvis ångrar mig & önskar jag kunde ta det sagda åter, det gör jag verkligen & det känns riktigt rätt åt mig att skämmas en stund!!! Men, jag tror ni hellre läser om dethär:
En del av mina vänner talar ibland (ganska ofta!) lite skämtsamt om att de vill/borde gå på "vaimokoulu" (fritt översatt fruskola), helt enkelt för att lära sig bli en bättre framtida fru! Det kan handla om att lära sig laga god mat (det gör det ganska ofta!..ni vet ju hur vägen till mannens hjärta går?!), sy, städa, etc..Helt enkelt sådant som en god (hemma)fru borde sysselsätta sig med, för att hålla sin äkta hälft nödj & tillfreds! Dethär har med åren (nu låter det som om vi sku vara typ 100..) blivit ett stående skämt! Och visst, inte är det väl helt fel att anstränga sig lite ibland, men seriöst "hey hallooooo...?!"!!
*här hör jag i mitt huvud ett skitit gapskratt från hela högen*
För dem som inte är så insatta kan jag här belysa att vi alltså talar om ett gäng extremt starka kvinnor (det är inte en gång vi fått höra att vi är "skrämmande"..heh!! Och det tar vi som en komplimang ;), en drös jur.studdar med egna karriärer ahead..! Nämnde jag att de är självständiga & vet vad de vill..samt brukar få det? ;) Mottot är "den som skriker högst har rätt"!! Så ni förstår att det emellanåt kan vara svårt att komma ihåg att ödmjukhet ofta räknas som en dygd i andra sammanhang ;)
Skämt & sido. Sanningen är att jag älskar dessa tjejjer, de berikar min vardag (tyvärr inte lika frekvent på senare tid) oerhört mycket & jag verkligen känner mig hemma & som mig själv, då jag är med dem! Så ni kan gissa att jag verkligen ser fram emot att flytta västerut & återuppta ett mer aktivt umgänge i min kära studiestad :D Miss u guys & snart blir det wappbailut!! Can't wait!
Den ursprungliga pointten var att jag nu inte bryr mig så mycket om att bli en "tekniskt sett" bättre fru..tack vare min älskade mormor jag kan stryka & en och annan köttklump har man ju marinerat i sina dagar..! Så jag räknar med att komma ganska långt på det ;) Snarare känns det i sånhäna stunder emellanåt som om jag borde gå på snällhets-skolning!!! Men var kan man väl få tag på sådan?? Om någon sitter inne med bättre vetande, tas det emot med tacksamhet!! *kommer att tänka på min vän psykologen*
Som en sista parentes: Jag försöker med näbbar & klor nu hålla kvar den fantastiskt fina känsla stallet, hopplektionen, vårvädret & vackra Florin gav mig!! > den kommer jag nämligen desperat behöva i morgon! Jag hoppas dessutom ni håller tummarna ;) För jag skall ju galet nog delta i detta!
So long lovers!! Kom ihåg att vara snälla med varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar