Vem har sagt att idrott skall vara roligt?

Mina 10km på ~48,5min (SportsTracker levererade inte) var verkligen inte det. Foten (som nog fortfarande är riktigt sjuk) kändes egentligen inte av, men jag flåsade som en ångvält, den demolerade baken protesterade & helt sådär i allmänhet var det en kamp varje meter på vägen. Skönt att komma i mål med en såpass ok tid, men gärna hade man ju lite njutit av det hela!! Nu blev det mest en Jahhha, var det det då?-upplevelse. Och fortsättningsvis tackar jag högre makter för att det är 4mån till halvmaran. Nu är prio numero uno att få kroppen skadefri & sen helst vinna några skumpaflaskor den 20/6 ;)

Om att ta saken i egna händer

Husis skriver om nätdejting & bra så, men följade kan jag inte låta bli att fnissa åt:

Ungefär var fjärde vuxen svensk är singel. I enkäter svarar 90 procent av dessa att de tror på ödet när det gäller att träffa en ny partner.

-Det kan vara en starkt bidragande orsak till att det finns så många singlar, säger Marie Hagberg (dejtningskonsult).

Det omtalade frieriet

Eftersom det susas så mycket om detta på alla håll & kanter, så kan jag inte låta bli att kommentera. Visst är det fint & beundransvärt! Men, helt ärligt tycker jag själva grejen är helt ok, inte så mycket mer (läget skulle säkert vara ett annat om jag var väldigt intresserad av film, man hade träffats på bio, eller något liknande..). Det fina tycker jag är den tid, energi & tanke som lagts ner på att göra det till något personligt, som passar just för personen i fråga. All den kärlek som funnits bakom! Det är något som jag lyfter på hatten för & hoppas på att själv en dag få uppleva :)

Tekevälle sattuu

Det räckte visst inte att ha en trasig fot, nu har jag en extremt öm rumppa också!

Det fanns ett litet (special)hinder på planen, så jag tänkte helt enkelt testa & se vad W (som inte hoppat speciellt mycket) skulle tycka. Men det som i det ena varvet var blott en kakbit visade sig från andra hållet vara så farligt, att det kan du hoppa helt själv din dumma tant..! Well, ok. Tack för den vurpan! En stund senare kom vi bättre överens & i morgon blir det hoppträning riktigt på riktigt :) Mest är jag extremt glad över att vara back on (the right) track!

Men min rumppa, den är sexigt blå > skönt ;)

Jo men nä

Jag har funderat ganska mycket kring bloggen den senaste tiden.. På om den skall finnas & om, i vilken form?!

Grejen är den att jag vill ha den & jag tycker om att skriva. Det har alltid varit ett rätt naturligt sätt för mig att yttrycka mig på. Men, problemet är just det att det finns ett men! På senare tid har det inte kännats helt bekvämt att skriva. Senast i går kväll publicerade jag ett inlägg, som jag sedan nästan genast tog bort.

Visst skulle det vara roligt med en stor & fin blog som alla känner till & pratar om. Men let's face facts, det är nu inte helt realistiskt.. Och kanske ändå inte speciellt högt på prioriteringslistan.

Så jag funderar på att lösenordsskydda bloggen. Jag vet att det antagligen kommer att reducera läsarantalet ytterligare. Meningen är ändå inte att stänga ute någon, utan jag vill bara veta vem som läser. Det kommeneteras så lite att det annars är svårt (omöjligt) att ha koll. Jag hoppas naturligtvis att ingen skall se det som en orsak att sluta följa med.. Utan att alla skall ha så mycket guts att de vågar stå upp & säga Hej, här är jag & jag vill även i fortsättningen gärna läsa din blogg! Inte så mycket begärt kan man tycka. Finns det någon som har en åsikt?

HRM

De som följt bloggen lite längre har kanske märkt här & här att jag har en viss förkärlek för kungligheter i hästvärlden ;)

Nu finns det en ny kille med blått blod i mitt liv, en Royal William!! Det känns bra :)

Det känns inte bra, men det borde gå

Så var fiilisen efter min testrunda runt Brunsan i morse.. Joggade (mycket långsamt - borde halvera kilometertiden på söndag!) knappa fyra kilometer & ja, det kändes väl sådär. Planen är ändå att knapra några painkillers till frukost, starta på söndag & ge järnet! Sen får vi se hur långt det håller.. Här kommer det igen fram hur mycket jag tycker om (?) att hacka huvudet i väggen :P

Orkar ändå inte ta problem över det nu, för i eftermiddag (om ett par timmar) blir det AW med ett gäng härliga jurister! Studiekompisar that is :) Tyvärr är det inte precis terassväder, men vad roligt det skall bli att se alla, can't wait!

Dessutom har jag smaldag (eller sen är det bara så länge sen mina byxor varit i tvätten, att de är lösa..!), så dethär kan bli riktigt, riktigt bra :)

Från 0 till 100

Denhär dagen började verkligen inte lysande. Vaknade ur en riktigt obehaglig mardröm & den äckliga känslan satt kvar under huden en god stund & gjorde ont :(

Åkte till studiestaden, kände mig allmänt nere & hade egentligen varken lust att vara där, skriva tent, eller träffa någon.. Skrev tent & fast den anatagligen inte gick igenom, så var känslan ändå inte helt hopplös. Jag fattade frågorna :) Och så såg jag en studiekompis av&an, vilket var riktigt kiva.

Efter tenten fick jag i mig ordentlig mat & ungefär där började det svänga..!

Satt för fösta gången sedan i december ner med en fd kollega & babblade över en kaffe. Hon har haft det riktigt tufft på många sätt, men hade precis fått lysande nyheter, som det var härligt att få glädjas genuint åt! Annars också fint att träffa en person som man inte känner så väl, men som är genuin & härlig & som jag trivs riktigt bra med :)

Hemvägen babblade jag bort med en annan kompis & ett leende spred sig på mina läppar!

Dagen avslutades i kvällssolen i samspel med en fantastisk valack, som verkligen gav sitt allt > Vad lyckligt lottad jag är :)

Tentarn

Jag var i studiestaden & skrev lite gradutent.. Om de sku ha vari en vanlig en sku de nog vara igenom med typ en liten etta. Men i denhär tenten måst man ha minst en trea & de va ja nog int värd.. Så vi får väl se när det blir retake.

Otippat

Visst hade de alla förutsättningar, men trots det var det nog många som inte riktigt vågade hoppas.. Jag är verkligen ingen stor ishockeyfantast (snarare hör det till en av de grenar jag av någon orsak önskar att min kommande man/avkomma inte skall syssla med), men nu var det ju spännande med final!! Den lilla (hmm..) tävlingsmänniskan i mig vaknade till liv ju längre matchen gick & mot slutet var man riktigt på G ;)

Mest gläds man åt det att våra lejon var så värda det! Och att det var så många unga förmågor, som fick vara med & lysa. Det att dessa sedan på segerfesten släpper grodor somKyllä natsaa får man väl ha överseende med..!

Speciellt som det finaste citatet på länge kan tillskrivas lagkapten Koivu: Meidän vahvuus on se, että jokainen on tuonut oman panoksensa ja kaikki ovat pystyneet olemaan omia itseään. Jokainen on joukkueessa kuin kotonaan ja se on ollut meidän voima tässä turnauksessa!.

På söndagen var det såhär spännande

Sen blev alla såhär glada & i det stora glädjeruset gömde jag fota

På måndag var det fest på jobbet

Sedan vallfärdade folket genom staden

Och resten är som de säger, historia..!

En annan otippad & mycket tråkigare sak är att min ena fot inte alls är på g :( Antar att smärtan hänger ihop med lördagens springande, fast det inte kändes av alls då. Nu låter jag den vila, knaprar lite painkillers & smörjer med Mobilat.. Och så håller alla tummarna för att det hela försvunnit till på söndag, då jag skall stå på startsträcket till Naisten 10!!

Patriotiskt klädd, men (tydligen) inte helt nöjd..