Visst hade de alla förutsättningar, men trots det var det nog många som inte riktigt vågade hoppas.. Jag är verkligen ingen stor ishockeyfantast (snarare hör det till en av de grenar jag av någon orsak önskar att min kommande man/avkomma inte skall syssla med), men nu var det ju spännande med final!! Den lilla (hmm..) tävlingsmänniskan i mig vaknade till liv ju längre matchen gick & mot slutet var man riktigt på G ;)
Mest gläds man åt det att våra lejon var så värda det! Och att det var så många unga förmågor, som fick vara med & lysa. Det att dessa sedan på segerfesten släpper grodor somKyllä natsaa får man väl ha överseende med..!
Speciellt som det finaste citatet på länge kan tillskrivas lagkapten Koivu: Meidän vahvuus on se, että jokainen on tuonut oman panoksensa ja kaikki ovat pystyneet olemaan omia itseään. Jokainen on joukkueessa kuin kotonaan ja se on ollut meidän voima tässä turnauksessa!.
På söndagen var det såhär spännande
Sen blev alla såhär glada & i det stora glädjeruset gömde jag fota
På måndag var det fest på jobbet
Sedan vallfärdade folket genom staden
Och resten är som de säger, historia..!
En annan otippad & mycket tråkigare sak är att min ena fot inte alls är på g :( Antar att smärtan hänger ihop med lördagens springande, fast det inte kändes av alls då. Nu låter jag den vila, knaprar lite painkillers & smörjer med Mobilat.. Och så håller alla tummarna för att det hela försvunnit till på söndag, då jag skall stå på startsträcket till Naisten 10!!
Patriotiskt klädd, men (tydligen) inte helt nöjd..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar