Jag läser dethär, med världens finaste vid mina fötter.
Om någon inte redan lyckats räkna ut det, så strömmar tårarna okontrollerat..! För tillfället mår han bra, gubben. Men det värsta är att man inte har någon aning om hur länge! Dessutom vill ju också jag vara en god matte, men hur skall man veta? Då man inget önskar högre än att få ha honom kvar! För alltid.
Det gör obeskrivligt ont.
I somras, tillsammans med sin jämnåriga bästis Blue <3
Oj, jag blev också ledsen för den artikkeln. Först när man själv har hund så fattar man.
SvaraRaderaNu är den hunden i hundhimlen..
SvaraRaderahttp://blogit.hs.fi/koirat/penuvili-oli-urhea-ja-itsenpainen-ajokorva/
Och jag håller tillbaka gråten, samt alla tummar & tår för att det är världens finaste plats!!