Känns som att jobbet är det bästa stället att få något gjort på nämligen.. Hemma igår gick det iaf inte.
Detta skulle enligt någon (läs mig) kanske vara ett läge att tycka synd om sig själv i (speciellt som jag annars också känner mig helt färdig att gå i pension fast genast). Det har jag gjort också..!
Men sen ringde en kompis mig. Och sen ringde nån annan viktig. Jag vet, det kanske inte ökar på de skrivna raderna.. Men det minskar illamåendet & ångesten. Det minskar eniten v*tuttaa kaikki-mentaliteten.
Och framför allt kommer jag nu igen ihåg att påminna mig om vilken supertyp jag måste vara, som har såna finisar i mitt liv :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar