Igår hoppade jag lillhästen. Det gick igen bättre :)
Han hoppar alltså bättre. Eller hoppat bra har han ju alltid gjort. Mer exakt betämmer han sig oftare för att det är ok att hoppa utan en massa strul..!
Men framför allt rider jag bättre! Mera så som jag faktiskt kan.
Och ändå finns den där.. Osäkerheten. Dendär förödande känslan av tvekan. Olustighetskänslan som infinner sig före lektionen.. Tanken som kommer smygande: Månne det är idag jag skall ligga där på den slemmiga ridplansbottnen & kräla (som om det nu skulle ha hänt eller ens varit nära så värst många gånger på senare tid..?!)?
Jag är självklart glad över att det går bättre & över att jag samtidigt blir mer självsäker! Men undrar bara: När slutar man underskatta de egna förmågorna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar