Nyårsnatten i bilder

2009

Det har blivit dags att summera det gångna året, göra bokslut & analys.. Bloggvärlden består för tillfället till 90% av denna aktivitet.

Jag har också funderat, filosoferat & tänkt tillbaka..!

Men faktum är att jag inte känner mig kapabel till en "ordentlig" sammanfattning! I alla fall inte i den meningen att de största händelserna listas, eller att plusar & minusar läggs på rad. Allt är just nu så upp&ner, känslorna på ytan & psykets försvarsmekanismer i så hårt arbete, att det inte känns som om jag kan göra rättvisa åt det år som varit..!

Ett som är säkert är dock att mitt år varit fyllt med mycket glädjefyllt skratt, men också många smärtsamma tårar! Jag har kännt mig innerligt älskad, men ibland så hopplöst ensam. Jag har kännt stor lycka.. Och min värld har rasat! Jag har trivts med mig själv, bara för att i nästa stund se tillbaka in i spegeln med stort förakt. Jag har tränat & mått bra, men alltför ofta pinat min kropp med onyttigheter.. Jag har varit fruktansvärt rädd, men insett att saker inte alltid är så farliga som man tror & att man måste leva i stunden! Jag har kännt mig obetydlig & värdelös, men vuxit otroligt mycket som människa! Jag har haft (allt)för stora ambitioner & fått lära mig kantapään kautta att alla saker inte blir bättre av att man försöker mer, utan ibland är less helt klart more!! Med andra ord har det varit ett omvälvande år, ett år fyllt av känslor, ett år att lära sig av & ett år att gå vidare från med många nya tankar & hoppeligen också som en mer hel människa!

När jag skålar in årsskiftet (för det tänker jag självklart göra, i cockareklänning & högklackat, med ett leende på läpparna & tillsammans med de härligaste av människor!) är det med mycket motstridiga känslor. Å ena sidan gör jag det med en familjemedlem på sjukhus & mitt hjärta i tusen borttappade bitar.. Å andra sidan har jag bestämt att 2010 skall bli mitt år! Ett år då jag tar hand om mig själv, då jag tillåter mig att uppleva saker & då jag förverkligar mina drömmar!! För faktum är ju att livet inte kan bli mer än man väljer att göra det till :)

En fin blogg

Dethär är en blogg som jag verkligen, verkligen börjat tycka om!! Och just nu försöker jag hålla detta in mind :)

Fotot som inte togs

När jag på vägen till Åbo förde pojkarna till pappa lämnade jag bilen vid gatan, då deras gård hade såpass mycket snö, att jag inte ville ta risken att fastna.. Hade Dumle lös & när vi kom till deras glasveranda var katten Ellen precis just där, under nosen på Herr D. Han avskyr som bekant katter, så det blev ett ordentligt hallo! Speciellt som också Chili ville vara med & drog som en dåre i kopplet..

Anyway, gissa om det såg roligt ut, med en rätt stor svart katt med ryggen på så stor båge som det bara gick, uppe på bordet & en rätt stor & uppjagad brun labbis nedanför > höll på att dö i skratt & sku ha blivit ett superfint foto, då ljuset var bra & båda djuren såg så häftiga ut & var so much alive <3

Det hela slutade dock bra, eftersom Dumle var förvånansvärt lugn, men tanke på hur illa han verkligen tycker om katter & Ellen dessutom gav honom några nätta skrapsår på nosen (vilket enligt mig är helt berättigat, om man måst vara så korkad att man jagar den andra). Vi tog in hundarna & allt lugnade ner sig, men när jag skulle gå smet katten naturligtvis in & showen var igång igen..huhhu..som tur kan hon gömma sig i bastun, dit hundarna inte har tillträde :)

Biljetter, CHECK!

Ja, till Åland för att fira nyår alltså ;)

Tätä odotellessa..!!!

En bra dag

Började dagen med att vakna ur en mardröm :( Nåjaa, därifrån kunde dagen bara bli bättre!!

Åkte till simhallen (igen..! Jag vet, säkert varit där flere gånger nu på två dagar, än sammanlagt sedan högstadiet) & spenderade 30-40 min med att simma några längder & "springa" många dito :)

Det lustigaste (eller hur man nu tar det) var att när jag hoppade i basängen kom en gubbe (eller int vet ja hur gammal han nu va) & började fråga om ja tycker om hundar & om ja har en egen & bladibla..Och om jag är singel. Han verkade smått bakom flötet & annars också frös jag & var högst ointresserad av att babbla med honom, så simmade iväg. En stund senare gick jag upp för att hämta bältet som man har på då man vattenlöper & då kom typen igen & började bla,bla, säg nu påriktigt om du e singel..själv e ja de (No, shit!!), bla, bla.. Konstaterade att det nog inte var hans business & marscherade till springbanan. Morrade innombords & funderade på varför alla kufar alltid tycks dras till mig.. Men när en tant, som kom springdes emot mig, kommenterade typ att "där sku du ju ha fått dig en pojkvän.." kunde jag inte annat än le åt det absurda & fortsätta min träning som om inget hänt.

Träffade sedan några härliga f.d. kollegor över en lång kaffe. Roligt att ses första gången på superlänge :)

Fick mera positiv energi av ett telefonsamtal under hemvägen!

När jag tagit ut pojkarna & skulle ta med mig lite bröd från frysen i källaren hittade Chili en död mus..fräscht, not! Anyway lyckades han naturligtvis äta upp den före jag kunde göra något (eller för att vara ärlig, så hade jag ingen större lust att dra ut den med handen), så sen oroade jag mig en stund för att han skulle få råttgift i sig (har ju ingen aning vad musen dog av), men nu har det ren gått flere timmar & han har varken spytt eller varit supertörstig, så skulle tro att han överlever ;)

Resten av kvällen innefattar god ost, en spikmatta & SATC :D

En ny gren & Woody A

Skippade alla planer på att åka till Himos, Vichtis, eller nån annanstans för att idka utomhusaktiviteter & tog tillsammans med Mixu istället sikte på Kyrkslätts simhall! Eftersom där fanns bälten för vattenlöpning, som man fick låna, så bestämde vi oss på att prova på det. Kändes först lite tokigt, men när man väl kom igång så var det helt najs! Det allra najsigaste var ändå att jag kunde utöva någon sport, utan att få andnöd eller rinnande näsa :) "Sprang" & simmade i ca 40 min, för att avsluta vistelsen med ett åk i rutchkanan & lite massagedush i "spabassängen".

Åkte sen till stan för att se den nyaste Woody Allen filmen Whatever Works. Jag har inte rikigt koll på Allen, så kan inte kommentera den i förhållande till dem, men filmen var helt ok. Några gånger skrattade man helt spontant & annars också var den mycket lättsedd. Dock var jag (som ibland storlipar på komedi) inte ens nära att gråta, så beror förståss på vad man vill ha ;)

Dagen efter

Oj en sån kväll det blev igår :) Försökte släppa all stress & alla förväntningar.. Tog allt som det kom & det blev riktigt lyckat!

Inledelsevis hade jag inte fattat att kollektivtrafiken var i praktiken nonexistentiell, så det var en utmaning i sig att ta sig från Hagalund till stan..! Som tur finns det (andras) snälla småsyskon, som redan är så stora att de har körkort ;)

Mötte upp härliga människor, som jag igen inte sett på alltför länge. Besökte tre krogar, varav jag inte varit på en enda förut. Kultiverade mig således lite ;) Drack mitt rätt nyfunna favoritöl & tyckte det första stället var helt najs. Dissade det andra stället, som var en rejäl besvikelse.. Och dansade sedan till pilkkun på en av Hfors kändaste gayklubbar! Pratade henkeviä. Saknade Dig så det gjorde ont. Njöt av hur fin man känner sig i högklackat & tackade igen min lyckliga stjärna för att jag har världens finaste vänner <3

Tog mig hem i snöyran & somnade som en klubbad säl..!

Drack dock efter fiilis & därmed med måtta, så vaknade utan krabulans :P

Insomnia

Man hinner tänka mycket, då man gör annat än sover på natten..! Mest tycks det dyka upp en massa mer eller mindre meningsfulla frågor, som till exempel dessa:

- Vad om man inte känner att man har så mycket gemensamt med dem man borde ha något gemnsamt med? Vad om man inte känner att man har så mycket gemensamt med någon? Måste man ha sååå mycket gemensamt med någon? Är det inte good enough om man har något gemensamt med många?

- Man borde nog ta & fixa ihop en tripp till backen! Hoppas hon kan komma med & han... Jaa, vilken bra idé, varför kan man inte få ta tag i saken direkt?!

- Hoppas dens operation går bra! Borde man oroa sig??

- I vilket skede växer man upp så till den grad att man inser att världen inte är svartvit?? Är det en ålder? Nej, det måste förkastas. Måste det hända något speciellt? Kanske, men då måste ju den händelsen vara olika för alla.. Kan man inte säga något allmänt? Varför är det så frustrerande då man själv kommit till denhär insikten, men någon annan inte gjort det? Eller är det bara jag, som blir irriterad på triviala saker..?

- Det sägs att man mår bra av att vara en positiv person, att optimister mår på alla vis bättre. Men hur blirman en sån? Är jag en sån?..

- Hurudan ser andra människor över huvudtaget mig som? Och hur ser jag mig själv som, egentligen?

GOD JUL & HYVÄÄ JOULUA!!