Bra känns det för att jag är på väg, för att det blev av & för att jag fick tid att ta en sista sväng till mitt sommarparadis denhär sommaren :) Skall också bli riktigt kul att få spendera kvalitetstid med min mormor i lugn & ro. På lördagen har jag date med bästis, vilket jag också ser riktigt mycket framemot!!
Samtidigt känns det ensamt att åka. Jag har Dumle med mig, vilket är underbart, men samtidigt kan jag inte låta bli att sakna någon människa att umgås med.. Det är ologiskt! För bara ett par timmar sedan kramade jag Mats hejdå & om bara några timmar möter jag min momi. Och några timmar "i ensamhet" gör ju bara gott. Kanske är det statslivet som gjort mig löjligt sälskapsberoende? Eller sambolivet som fått mig att bli mindre självständig? Svårt att säga, men jag tror starkt på klichén att var & en är sin egen lyckas smed & att den genuina lyckan måste komma innifrån!! Kanske gör dessa timmar mig ritigt gott, trots allt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar