Vet ni känslan av att ingenting känns kiva & allt är bara blääh? Känslan av att det inte är direkt uselt, men dötråkigt. Sån fiilis har jag!!
Har inte lust att göra nånting, utan vill bara dra duntäcket tätare runt mig & fortsätta sova.. Ingenting känns inspirerande, eller upplyftande. Man (jag) svär över att måsta klä på mig & gå ut, men tycker också det är tråkigt att sitta inom fyra väggar.. Är inte riktigt nöjd med något. Vet att man får till energi av att träna, men känner ändå inte riktigt för det (heller). Har en del roligt program inplanerat, men orkar inte bli speciellt ivrig.
Kan man ha vårdepressionssyndrom? Är det min förbannade smygpms (i det avseendet att jag går omkring & är cranky, men fattar vaför först senare) som slagit till? Eller är min kropp (& knopp) sur, då jag dragit radikalt ner på mitt kolhydratintag från början av denhär veckan & den ännu inte hunnit vänja sig? Jag vet inte. Men jag önskar verkligen denhär kylan (eller snarare mig själv) dit pepparna växer! Det passar liksom inte riktigt mig att vara hängig & oinspirerad.. Jag blir tokig av själva känslan & så är ekorrhjulet i gång :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar