Måste vara ärlig mot mig själv!

Har idag en svacka när det kommer till att tycka om mig själv. Ser ner på mig & tycker jag är en fjant, utan karaktär..!
Känns som att det inte är någon idé att utamana sig själv, om man ändå "hela tiden" ger efter och unnar sig själv.. Och det har jag mer eller mindre hållit på med nu i tre veckor..inte alls bra!
Nu fan skall det bli förändring!! Jag vet att det kan låta patetiskt att "inse" det nu, men bara för att man åkt dit betyder det inte att man skall ge upp helt & sluta kämppa > aldrig!
Jag gör hela allt dethär av en enda jävla orsak: Jag vill må bra! Med den jag är som människa & den människokropp, som ser tillbaka på mig från spegeln! Vägen är lång & jag tror inte det finns ett egentligt slut..Men, jag skall från och med nu utnyttja mitt (starka) psyke mer, lära mig att fokusera & hela tiden påminna mig själv om varför jag håller på med dethär!! Det handlar ju om MIG & hur JAG vill ha det! Det är viktigt & det skall jag påminna mig själv om :)
För den jag annars lurar mest är mig själv, min kropp & mitt välmående..vilket inte alls är ok!